Trollkarlen från Oz - en klassisk Hollywoodproduktion?

Jag kommer här att försöka reda ut vad som menas med begreppet klassisk Hollywoodproduktion. Filmen Trollkarlen från Oz får fungera som exempel. Kommer avsluta med att resonera lite kring genrebegreppet.

En klassisk Hollywoodproduktion har ett berättande och en historia som kretsar kring individuella karaktärer och deras strävan att uppnå vissa mål. För att uppnå dessa mål tvingas karaktärerna fatta beslut och göra val. Besluten och valen präglas av karaktärens egenskaper och personlighet. Orsak och verkan är viktigt här och det är karaktärerna som är centrala och som skapar dessa orsaker. Karaktärens drivkraft att nå vissa mål är alltså centralt i en klassisk Hollywoodproduktion. På vägen mot målet finns ofta flera delmål som måste uppnås, till exempel i form av motståndare (antagonister) som måste besegras av hjälten (protagonisten) eller gåtor som ska lösas. Tiden i den här typen av filmer är linjär, möjligen med undantag för tillbakablickar. Tiden styrs ibland av tydligt uppsatta deadlines. Filmerna är oftast objektiva, det vill säga det som visas är den konkreta fysiska världen sett från åskådarens synvinkel, och narrationen är allvetande, det vill säga vi som åskådare har en bra bild över den totala handlingen och vi vet mer än de enskilda karaktärerna. En klassisk Hollywoodproduktion har dessutom oftast, dock inte alltid, ett slut som binder samman de lösa trådarna och svarar på eventuella obesvarade frågor. Alla orsaker i filmen mynnar här ut i en slutlig verkan.

Utifrån ovanstående beskrivning av vad en klassisk Hollywoodproduktion är så tycker jag att Trollkarlen från Oz i mångt och mycket följer den beskrivningen. Vi har här Dorothy som hjälte och protagonist och som är den som driver handlingen framåt. Hennes personlighet och karaktär sätter prägel handlingen. Det är hennes drivkraft som är filmens motor, först i samband med att hon ville rädda sin hund Toto och sedan då hon ville återvända från Oz till Kansas. På vägen uppstår en mängd situationer som hon måste lösa, så som till exempel hur hon och hennes vänner ska ta sig över den farliga blomsterängen. I bakgrunden finns hela tiden antagonisten (Häxan) som gör livet besvärligt för Dorothy och hennes vänner. I slutet besegras dock häxan och protagonisten (Dorothy) vinner. Slutet blir lyckligt och som åskådare känner man att man får ett avslut. Allt detta enligt modellen för hur en klassisk Hollywoodproduktion ska se ut. Det finns dock saker som avviker, till exempel utspelar sig merparten av filmen i Dorothys huvud. Det är inte en verklig fysisk värld vi ser, vilket är det vanliga i den här typen av filmer, utan Dorothys subjektiva mentala bild. Och det går inte att ta miste på detta då hon klart och tydligt vaknar upp ur sin dröm på slutet.

Visst kan även många av dagens filmer kategoriseras som en klassisk Hollywoodproduktion. Kanske de tydligaste exemplen är äventyrsfilmer som Indiana Jones och Kristalldödsskallens rike eller actionfilmer som Quantum of Solace. I de här filmerna har vi mycket tydliga hjältar (protagonister) och skurkar (antagonister). Hjältarna måste här ta sig förbi ett antal hinder, något som de gör på grund av deras speciella färdigheter i att till exempel kunna hantera en piska eller skjutvapen. Filmerna är berättade på ett objektivt sätt och vi har en tydlig kronologisk ordning, ofta med någon form av deadline. Filmerna slutar med någon form av slutstrid eller upplösning där hjälten uppnår sitt mål och vi får svar på alla våra frågor. Sedan är det givetvis så att berättandet präglas av den tidsperiod då filmen producerades. Om Trollkarlen från Oz präglas av 1930-talets depression och efterdyningarna av första världskriget så präglas Quantum of Solace och dess handling av vår tids miljöproblem (vattenbrist i det här fallet), globalisering (utspelar sig över ett stort geografiskt område) och teknik- och kommunikationsutveckling (tillgång till all information när som helst var som helst). Dessutom ger utvecklingen inom produktionstekniken filmskaparna större möjligheter att förverkliga sina idéer. Men trots teknikens och samhällets förändringar så tycker jag man kan se tydliga gemensamma grunddrag mellan filmer så som Trollkarlen från Oz och mer moderna klassiska Hollywoodproduktioner. Finns ju för övrigt ett antal moderna filmer som ligger Trollkaren från Oz mycket nära både när det gäller form och handling, till exempel Alice i Underlandet och Kalle och Chokladfabriken.

Filmens foto är i filmen uppdelat på de svart/vita (eller är det sepia?) sekvenserna i början och slutet samt den långa färgsekvensen däremellan. Detta gör att det mycket tydligt framgår vad som är dröm (Oz) och vad som är verklighet (Kansas). Att filma i färg var mycket svårare då än vad det är nu, till exempel återgavs inte vissa färger korrekt på filmen vilket gjorde att man ibland fick laborera sig fram till rätt färg. Att få fram den gula färgen till ”The Yellow Brick Road” var till exempel inte helt lätt. (”The Wizard of Oz”, Wikipedia) Kontrasten mellan det färgglada och det svart/vita finns på flera ställen i filmen, till exempel är den onda Häxan och hennes omgivning avbildade i mörka färger medan Dorothy och hennes vänner är färgglada. Ljussättningen i landet Oz är mycket ljus och efterliknar inte någon form av verkligt solljus. Man får ibland känslan av att det är ljussatt mer som en teaterscen än för att återskapa någon form av verklighet. Nu är ju i och för sig Oz inte något verkligt utan ett fantasiland… Jag fick också intrycket av att filmen har relativt långa sekvenser/tagningar med relativt få klipp. I alla fall om man jämför med många av dagens filmer som ofta har en ”MTV-klippning”. Detta gör att man får ett lugnt intryck av filmen.

Musiken i filmen har en central roll även om det är relativt lite musik jämfört med många andra musikalfilmer. Och filmens texter är en integrerad del av filmen som för handlingen framåt. Sångtexterna speglar till exempel Dorothys förhoppningar och önskningar. I början av filmen vill hon bort från de bekymmer hon har hemma i Kansas vilket speglas i texten till ”Somewhere over the rainbow”, till exempel i textraden ”where trouble melt like lemon drops”. Musiken används också för att skapa upprepningar och rytm i filmen, till exempel genom att ”We´re Off to See the Wizard” spelas varje gång Dorothy träffat någon ny karaktär.

Trollkarlen från Oz tillhör inte bara en genre utan flera. Den mest uppenbara är kanske musikalfilmen då filmen innehåller ett flertal renodlade sång- och dansscener. Dessutom tenderar musikaler ofta åt att vara ljust ljussatta samt färgglada vilket Trollkarlen från Oz också är (i alla fall till största delen). Sedan finns det saker som kanske inte följer huvudspåret inom musikalgenren, till exempel så saknas den tydliga kärlekshistoria som oftast är framträdande i musikaler. Dorothys kärlek till sitt hem och sina vänner i Kansas växer visserligen fram i filmen men det är inte den klassiska kärlekshistorien mellan kvinna och man. Och den handlar inte heller om livet på och omkring scenen vilket är kanske det mest klassiska musikaltemat.

Förutom att vara en musikalfilm så tillhör filmen även genren fantasy (finns det en bra svensk benämning på den genren?). Trollkarlen från Oz innehåller en mängd av de klassiska attribut som hör till fantasygenren, vi har här häxor och trollkarlar, påhittade varelser och övernaturliga händelser. I stort sett hela filmen utspelar sig dessutom i en påhittad fantasivärld. Om man tittar på hur The Internet Movie Database (IMDB) kategoriserar filmen så lägger de till ytterligare två kategorier, nämligen äventyrsfilm och familjefilm.

Källa: ”Film Art”, Bordwell T. och Thompson K., McGraw-Hill 2008....