måndag 5 mars 2012

Josef Stalins roll i det kalla kriget

Enligt författaren Vladislav Zubok var Josef Stalin och hans politik en mycket stor bidragande faktor till att det kalla kriget bröt ut, han kallar det för ”The Stalin factor”. Och det är en ganska mörk bild han målar upp av personen Stalin, bland annat beskrivs han som en ”power-driven, xenophobic, and increasingly cynical” person med en ”dark, mistrusting mind and cruel, vindictive personality”. För Stalin var världen ond och det gick inte att lita på någon, unilatiralism var alltid bättre än diplomatiska överenskommelser med andra länder. Dessutom får man nog lov att säga att han var en man med storhetsvansinne, han trodde fast och fullt på att kapitalisterna skulle förgöra sig själva och att den kommunistiska revolutionen skulle sprida sig över hela världen.

Zubok skriver också att Stalin "acted as the supreme editor of Soviet culture", d.v.s. att forma medborgarnas identiteter och värderingar var en integrerad del av politiken och ideologin. De kulturarbetare han gillade premierades, de han inte gillade skickades till Gulag.

Stalin ansåg att Sovjetunionen, som efter kriget var mycket försvagat, behövde en säkerhetszon för att skydda sig mot framtida angrepp. Denna säkerhetszon ville man skapa i Östeuropa och Balkan och man hade förhoppningar om att kunna utöka sitt inflytande där utan att väst skulle ingripa. Man skulle även sprida sin kommunistiska ideologi till denna säkerhetszon. Det var i hög grad Stalin som var hjärnan och drivkraften bakom denna strategi vilket också ger honom huvuddelen av skulden för att det kalla kriget bröt ut.

När det gäller Tysklandsfrågan så hade enligt Zubok Stalin redan 1943 planerat för att ockupera landet. Och man hade aldrig några planer på att låta landet vara helt neutralt eller låta det hamna under västs sfär, det sämsta utgång man kunde tänka sig var ett neutralt Västtyskland och ett ockuperat socialistiskt Östtyskland. För Stalin var Tyskland en nyckel till ett framgångsrikt spridande av kommunismen i Europa och en viktig del i hans imperialistiska planer. Dock blev Stalins strategi i Tysklandsfrågan misslyckad enligt Zubok, bland annat fortsatte kapitalismen att blomstra vilket Stalin inte räknat med. Stalin utgick ifrån att kapitalismen skulle haverera under 1940-talet. Dessutom hade han räknat med en stark nationalism i Tyskland, men det visade sig att tyskarna var mycket trötta nationalism efter åratal av nazistyre.

Efter att ha läst kurslitteraturen har jag fått den uppfattningen att Stalin levde lite i sin egen kommunistiska bubbla och att han hade en ganska verklighetsfrämmande bild av omvärlden. Det är lite som att han försökte förhålla sig till en värld han egentligen visste mycket lite om, han verkade ha en mycket begränsad kunskap om hur människorna i väst levde och tänkte.

Karta över öst- och västblocken


Källa:
Zubok, Vladislav M., A failed empire. The Soviet Union in the Cold War from Stalin to Gorbachev (University of North Carolina Press, 2009)

2 kommentarer:

  1. Intressant analys av Stalins utrikespolitik. Dock måste man nog säga att han var försiktig och realpolitisk många gånger. Ett exempel är Koreakriget där Stalin var den tillbakahållande av ledarna i Kreml. Det hävdas ofta att Stalin, som varande kommunismens buse nummer 1, var obildad och inskränkt. Det var dock inte fallet. Isaac Deutscher påstår ex.vis att Stalin tvärtom var en person som läste mycket om de mest skilda ämnen. Det är omvittnat, bl.a. av engelska besökare på regeringsnivå, att Stalin var häpnadsväckande väl insatt i detaljer om ex.vis krigsmateriel, vägbyggande, filosofi och andra vitt skilda ämnen. Han tyckte om barn och djur och kunde vara mycket charmerande och älskvärd, enligt många som träffade honom.
    Kort sagt var Stalin med all säkerhet en mycket intelligent person.
    Det råder dock inte minsta tvivel om att han och hans hejdukar tillhör historiens absoluta toppskick vad gäller organiserad tyrranni.
    Som vanligt när det gäller statsmannatyranner utfördes dåden säkerligen inte av ren illvilja eller ondska utan dikterades troligen av någon grotesk uppfattning om att de var "nödvändiga". Ex.vis tvångskollektiviseringen, som kostade så många bönder livet, ansågs som något som skulle bringa lycka och garanterad livsmedelsförsörjning bara den genomfördes konsekvent.
    Anders Westergren, Höör.

    SvaraRadera
  2. Tack för dina intressanta kommentarer!

    SvaraRadera