onsdag 13 juli 2011

Nej, men detta är inte kul! Humorn försvann ut genom fönstret.

Boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson kan någon knappat undgått att se. Den exponering boken fått i bokaffärer, reklam och liknande är ju minst sagt omfattande. Efter all den uppmärksamhet som den här boken fått så hade man ju skyhöga förväntningar och jag hade sett fram emot att få en riktig skrattfest! Men men, så besviken man kan bli. Handlingen hade potential att bli något stort men författarens försök att försöka få in minst en lustighet i varje mening gör att det blir oläsbart. Visst, jag förstår att det ska vara en kul bok med utflippad handling, men det måste ju ändå skrivas med finess. När det inte finns någon paus mellan lustigheterna så blir det till slut tröttsamt. Men som sagt konceptet med en person som så att säga färdas genom tiden och träffar på en mängd berömdheter på sin resa är ju bra.

Jonas Jonasson ska i alla fall ha en eloge för att ha gjort ett försöka att skriva en lite annorlunda bok. Dessutom är början bra, fram tills dess man tröttnat på författarens humor, vilket sker ganska fort. Det vore intressant att få veta hur många av de som börjat läsa boken som verkligen tyckte att den var bra. Jag tror att detta är en av alla dessa böcker som exponeras så hårt att folk nästan känner sig tvingade att läsa den. Och då man tror att alla andra tycker boken är grymt bra och rolig så vågar man inte säga vad man egentligen tyckte. För vi vill ju inte avvika från mängden, särskilt inte när det gäller humor.

Jag ger boken betyget 2 av 5..........

5 kommentarer:

  1. Jag håller helt med. Började läsa boken men kände ganska omgående att den ville för mycket just med humorn. Det blev för krystat. Jag läste inte heller klart den, och undrade just hur folk kan orka tycka att den är rolig. Kul att du tyckte samma sak.

    SvaraRadera
  2. Annika: Läste just att den ska bli film. Kanske att den funkar bättre på vita duken?

    SvaraRadera
  3. Jag orkade bara med att läsa 100 sidor. Boken var inte särskilt rolig. 100 åringen som boken handlar om var inte ett dugg rolig bara fjantig. Nu ligger boken bland soporna. Men sån hysteri som det har varit om den här boken tror ju folk att den är rolig. Men jag tyckte den var trist, trist.

    SvaraRadera
  4. Smaken är som baken som sagt... Alla skrattar ju inte heller åt samma skämt eller gillar samma typ av musik. Själv skrattade jag hela hela tiden men det betyder ju inte att jag har en bättre, eller för den delen sämre humor. Människor är olika helt enkelt och det är väl tur det!!

    SvaraRadera
  5. Håller helt med dig. Jag förstår vad författaren är ute efter, lite Vonnegut eller liftarens guide till galaxen -känsla. Men det känns krystat och språket är inte mycket att hänga i granen. Jag känner mig hela tiden som att jag läser en skoluppsats från åk 8...

    De som tycker den är fantastisk kanske inte läser så mycket böcker?

    SvaraRadera