Ett mästerverk! - Atlas of Remote Islands: Fifty Islands I Have Never Set Foot on and Never Will

Judith Schalanskys bok "Atlas of Remote Islands: Fifty Islands I Have Never Set Foot on and Never Will" är ett riktigt mästerverk! Det är en bok som beskriver några av världens mest ensliga öar, dels genom kartor och dels genom anekdoter. Det är alltså inte en renodlad atlas och inte heller en "vanlig" bok, det är snarare den ultimata boken för soffresenären och dagdrömmaren. En bok som absolut inte fungerar som guidebok att ha med på resan och vars kartor knappast fungerar att navigera efter. Detta är en bok för dig som gillar att utforska kartor och drömma dig bort till avlägsna platser. Här får du dessutom ytterligare en dimension då det till varje ö finns en kort anekdot från öns historia.

Boken är dessutom extremt snyggt designad, en bok som gör sig perfekt på soffbordet. Kartorna i boken är rena mästerverken, de skulle kunna ramas in och hängas på väggen. Detta är en bok som är ett måste för alla som gillar att utforska världen, oavsett om det sker i verkligheten eller hemma i soffan!..

Dale Brown - en mästare på action i luften

Måste bara tipsa om Dale Browns böcker, och då främst de böcker som ingår i hans Dreamland-serie. Dale Brown skriver en form av högteknologiska thrillers som blandats med politiska maktspel på högsta nivå. Det är som en blandning av TV-serierna "The West Wing" och "24", vi får se de konflikter som böckerna bygger på både ur en gräsrots- och hands-on nivå och ur ett globalt maktperspektiv. Vi får följa hela kedjan från presidenten ner till soldaterna och agenterna på marken. Och allt detta mixas på ett mycket intelligent och spännande sätt.

Men det ska sägas att detta inte är böcker som  vinner något Nobelpris, eller för övrigt några andra priser heller. Det är inte en bok med ett vackert språk och stämningsfulla miljö- och karaktärsbeskrivningar. Böckerna ska mera ses som en dramatisering av tänkbara framtidsscenarion. Det kan gälla kampen om oljan eller om Kinas vilja att ta större plats i världsekonomin. Och givetvis finns det en specialstyrka baserad i USA som skickas ut i världen när en konflikt uppstår, en specialstyrka som är topphemlig och som har tillgång till extremt avancerad teknik. Seriens namn, Dreamland, kommer sig av att specialstyrkans hemmabas kallas just så. Böckerna fokuserar på flygande action, det vill säga huvudpersonerna jobbar som stridspiloter och liknande. Dale Brown har för övrigt varit militärpilot så han vet vad han skriver om. Så dramer utspelas både i luften och i maktens korridorer. Det är mycket nördig hi-tech action, många skulle nog tycka att den är barnslig och grabbig, och viss är den det. Men den blandas med högst realistiska konflikter och händelseförlopp. Det är just detta som gör böckerna så bra, den genomtänkta och realistiska grundhandlingen som sedan kryddas med lite flygaction. Och för er som gillar technothrillerns mästare Tom Clancy så är dessa böcker ett måste, de är nästan lika bra. Ska för övrigt nämna att böckerna skrivits i sammarbete med Jim DeFelice.

Dessa böcker ingår i Dreamland-serien:

Dreamland (2001)
Nerve Center (2002)
Razor's Edge (2002)
Piranha (2003)
Strike Zone (2004)
Armageddon (2004)
Satan's Tail (2005)
End Game (2006)
Retribution (2007)
Revolution (2008)
Dreamland: Whiplash (2009)
Dreamland: Black Wolf (2010)

............

Weekend i Tallinn

Hösten 2009 spenderade jag två dagar i Estlands huvudstad Tallinn. Har tidigare varit i de två andra baltiska huvudstäderna, Vilnius och Riga, så skulle bli spännande att jämföra dessa med Tallinn. Vi valde att ta båten dit och flyga hem vilket jag kan rekommendera för det räcker med en natt på båten. Båten håller inte samma standard och är mindre än de som går till tex Helsingfors men det finns tillräckligt att göra för att roa sig en kväll och maten var bra. Detta var som sagt 2009 så kanske att båtarna till Tallinn blivit bättre sedan dess. Flyget hem var mycket smidigt då flygplatsen ligger bara ett par kilometer från city. Själva flygresan tar bara en timme.

Vi bodde på hotell Domina Inn Ilmarine vilket vi inte ångrar. Ett bra hotell bara ett par hundra meter utanför den mur som omger gamla staden.

Domina Inn Ilmarine hotell

Första dagen startade vi med att ta en taxiresa (taxi är billigt) till Keskturg-marknaden som är en kläd- och matmarknad någon kilometer utanför gamla staden. Marknaden kan rekommenderas då den känns genuin och inte anpassad för oss turister.

Keskturg marknad

Mellan Keskturg och gamla staden ligger det nya "flashiga" Tallinn med bankpalats i glas och stål. Här finns också ett par stora varuhus, tex Stockmann och Viru. De som är ute efter att fynda har nog svårt att lyckas, tex var kläderna ofta dyrare än i Sverige. När det gäller kläder så är ju annars Tallinns specialitet stickade tröjor, mössor och vantar. Mycket är snyggt och inte alltför dyrt.

Tallinn påminner mycket om de andra baltiska huvudstäderna på så sätt att det finns en gammal muromgärdad stadskärna. Ungefär som Visby fast lite större. Och tyvärr gäller jämförelsen med Visby även när det gäller graden av "turistighet", innanför murarna är det mycket krimskramsförsäljning och horder av turister. För den som inte vill trängas lika mycket med andra turister rekommenderas istället Vilnius eller Riga. Men Tallinn är en vacker stad så man kan lätt tillbringa en helg med att bara promenera runt och titta.

Stora torget

Utsikt över gamla staden

 Nattlivet var ganska obefintligt. Fast det kanske berodde på att vi var där i oktober och att vi letade på fel ställe... Men gick man runt i gamla staden på kvällen så var man ganska ensam. Det var dock otroligt stämningsfullt, kändes nästan som att vara tillbaka till medeltiden.

Tallinn by night

Kvalitén på maten var mycket blandad. En lunch på en restaurang vid stora torget var katastrofal. Pasta med en burk knappt värmda krossade tomater. Knappt ätbart. Men å andra sidan kompenserades det av en lysande middag på en afrikansk(!) restaurang. Där blev det oxfilé med scampi och en mängd tillbehör. Suveränt gott och till ett hyfsat pris. Vi åt även pannkaka med fyllning på ett annat ställe som var mycket bra. Och Tallinn är känt för sin goda bakverk så det var vi givetvis tvungna att testa. Och visst var det gott!

De är duktiga på bakelser

Jag gillade Tallinn! Dock gäller det att ha rätt förväntningar när man åker dit. Tallinn känns inte exotiskt utomlands utan mer som att åka till Visby. Men en perfekt stad att åka till för en skön slapp weekend. ..............

Kartans styrkor och svagheter ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv

Indonesien med Kryddöarna i ljusgrönt

Kartan har ofta använts som ett verktyg vid samhällsbyggande. Kartor binder ihop landets olika delar och får det därför att se ut som att landet är mer enat och homogent än vad det i verkligheten kanske är. Även om delar av landet är under begränsad kontroll, som Kashmir i Indien, så karteras det ofta som om det är en fullt integrerad del av Indien. Detta kan stärka landets självkänsla samt signalera styrka och enighet till omvärlden. Och i tider av erövring är kartan ett viktigt dokument som visar vilka områden som en nation gör anspråk på. Ett exempel på detta är kampen mellan spanjorerna och portugiserna på 1400- och 1500-talet om de värdefulla Kryddöarna (Moluckerna vid Indonesien). Spanjorerna och portugiserna hade delat upp världen mellan sig genom att dra en linje som gick ungefär mellan Amerika och Europa/Afrika. Spanjorerna fick den västra delen och portugiserna den östra delen. Och det var också på den östra halvan som Kryddöarna låg, i alla fall på dåtidens kartor. Men spanjorerna skapade då en ny karta där Kryddöarna placerades på den västra karthalvan, dvs. den halva som tillhörde spanjorerna. Och tack vare denna karta så lyckades spanjorerna övertyga portugiserna om att lämna över makten över öarna till dem. Denna händelse visar tydligt vilken makt och auktoritet som en karta har. Dels genom att kartan i det här fallet satte stopp för en långvarig konflikt om vem som hade rätten till Kryddöarna men också därför att den visar hur stormakter (som Spanien och Portugal var på den tiden) använder kartan för att ta kontroll över territorier. Under tiden för kolonialiseringen fortsatte kartan sedan att vara ett viktigt verktyg i nationsbyggandet. Afrika delades upp mellan de Europeiska länderna och gränser drogs utan eller med liten hänsyn till befintliga folkslag, kulturer, språk eller religioner. Dessutom markerades dessa områden ofta som tomma ytor på kartan vilket gjorde att man kunde tolka det som legitimt och fritt fram att erövra dem, eller som Jeremy Black skriver: ”presenting Africa and other areas, such as Oceania, as open to appropriation” Att kartan kan användas som ett maktmedel vid nationsbyggande kan givetvis ses som en svaghet, här får ju de styrande ett verktyg som underlättar förtryck av minoriteter. Och kartan kan också användas i rent propagandasyfte, något som kanske är vanligast i krigstider. Men att dra gränsen mellan vad som är propaganda och inte är nog inte så enkelt. Som vi sett är ju alla kartor en förvanskning av verkligheten, och alla kartor görs i syfte att visa något. Men jag skulle nog säga att skillnaden är att propaganda har som syfte att påverka, medan kartor har som syfte att informera.

I samband med diskussionen tidigare i denna redovisning som hade att göra med de tekniska aspekterna av kartan så fram gick det klart och tydligt det faktum att kartan aldrig kan vara en exakt avbild av verkligheten. I det fallet på grund av de tekniska och matematiska begränsningarna som finns i kartframställningprocessen. Men det finns även förvanskningar av kartan som inte är där på grund av tekniska begränsningar utan på grund av medvetna val. En kartas utformning är aldrig objektiv utan speglar utgivarens syfte, och detta syfte speglar kartans utseende. Jeremy Wood ägnar en stor del av sin bok åt just detta och hans syn på kartan tycker jag väl sammanfattas i rubriken på hans inledande kapitel, ”Maps Works by Serving Interests”. En karta visar aldrig hela verkligheten utan endast en mycket begränsad del. Kartor generaliserar, överdriver, abstraherar, förenklar och klassificerar. Utgivaren själv väljer vilken information som ska synas på kartan och kan dessutom genom kartans och symbolernas design välja att framhäva vissa av kartans objekt. Och inte minst viktigt, så är det kartutgivaren som avgör vad som inte ska visas på kartan. Förutom att välja vad som ska visas på kartan så har även den grafiska utformning av kartan stor betydelse för hur vi uppfattar den. Och den grafiska utformningen är alltid präglad av den kultur och det samhälle som kartan är skapad i. Så här skriver Harley: ”Aesthetics is not a value-free science and it is as much a prisoner of ideology as empirical content of the map.”  Med det menar Harley att kartans estetik aldrig är neutral. Och Monmonier skriver att ”…culture accounts for many routine, seemingly automatic decisions about features and their portrayal...”. Med det menar Monmonier att de beslut som fattas vid kartframställning ofta är färgade av den kultur vi lever i, ibland medvetet och ibland omedvetet. Harley är inne på samma linje och skriver så här ”Each map is a manifesto for a set of belifs about the world.” liksom Runesson som anser ”…att kartan är en symbolproduktion av ett samhälle och inte en produkt av en enskild kartritare.” Här ser man en tydlig koncensus kring att trots att en karta ”ska” vara en exakt, objektiv och realistisk avbildning av verkligheten så är det i praktiken inte så utan en karta är alltid påverkad av det samhälle och den kultur vi lever i. Detta är något att ta hänsyn till när man använder kartor som underlag för historisk forskning. Men även något att ha i bakhuvudet då man ser kartor i TV eller tidningar. Kartor är mycket användbara för att åskådliggöra saker och företeelser i vår värld men det är alltid bra att vara kritisk.

Något som kartor är bra på är att på ett pedagogiskt sätt visualisera statistik och företeelser med geografisk koppling. Man talar om tematiska kartor där temat kan handla om någon aspekt av till exempel politik, sociologi, ekonomi eller jordbruk. Det finns en mängd olika varianter på tematiska kartor, till exempel:

• Koropletkartor, som visar hur mycket som finns av en viss företeelse (t.ex. befolkningsandel) inom en ytenhet (t.ex. kommun).
• Prickkartor, som visar täthet. Kan till exempel vara prickar utplacerade på en karta och där varje prick motsvarar ett visst antal invånare. På så vis får man en uppfattning om befolkningstätheten. Det är även möjligt att låta prickarna variera i storlek i förhållande till värdet de ska representera. 
• Flödeskartor, visar flöden mellan platser. Kan till exempel röra sig om vattenflöden eller trafikflöden. 
• Diagramkartor, där det statistiska datat presenteras med små diagram lagda ovanpå kartan. 
• Isaritmkartor, kartor där lika värden binds samman med linjer. Ett exempel på en sådan karta är höjdkonturskartor eller kartor som visar landhöjningen med hjälp av isolinjer.

Och att skapa denna typ av kartor kan som sagt vara ett utmärkt sätt att på ett överskådligt sätt visa data. Men det gäller att vara medveten om den bakomliggande klassificeringen och statistiska behandlingen av datat. Klassificeringen görs genom att gruppera data enligt olika regler, och beroende på hur detta görs kan kartan få mycket olika utseende. Det är fascinerande att läsa Monmonier och hur han visar att samma ursprungsdata kan ge stor skillnad i resultat beroende på hur man väljer att hantera och gruppera datat. Det finns alltså inte ett enda sätt att visa statistik på utan den som skapar kartan kan välja det sätt som passar hans syfte bäst. Tematiska kartor som visar statistik ljuger inte, men de kan vara mer eller mindre vinklade. Och man kan ju fråga sig om det inte kan vara så att en starkt vinklad karta kan ljuga trots att den formellt sett kanske är korrekt? Ett problem med den typen av statistiska kartor kan vara att det inte är helt lätt att ”avslöja” dem. Det krävs ju en hel del kunskap inom statistik och kartografi för att genomskåda eventuella fula knep. Och dessutom sitter ju skaparen av kartan på ett trumf, det är ju bara han som har hela det statistiska underlaget!

Att kartor har en stor betydelse i vårt samhälle inser man när man ser den uppsjö av kartor som finns överallt. Vi ser dem i tidningar, på TV, på Internet, i reklam, på flaggor, i böcker, i spel, på förpackningar m.m. De används för allt från övervakning av vår miljö till att marknadsföra hamburgerkedjor. Kartor är ett viktigt verktyg i undervisning och forskning. Och då kartan är ett så viktigt uttryckssätt i vårt samhälle och då de flesta av oss uppfattar kartor som objektiva och sakliga har därför utgivarna ett mycket stort ansvar. De får inte utnyttja vårt förtroende för kartor för deras egen vinning.

Hur kommer kartan roll i samhället att se ut i framtiden? Mycket av kartografin har ju varit och är centrerad kring statens maktutövning men det växer nu enligt Black fram en rörelse, ”critical geopolitics”, som vill använda kartans makt, inte som statsmaktens verktyg, utan som ett analysverktyg och för att skapa debatt. Så kanske att kartans makt i framtiden kommer att förskjutas från staten till det bredare samhället? Jag tror det! Samtidigt är det också viktigt att allmänheten får större kunskap kring kartografi och kartans roll i samhället. Allmänheten måste bli mer kritisk till kartor och inte utgå från att kartor är objektiva, för det har ju med all tydlighet framgått att de inte är. Jag tror dock att vi är på väg åt rätt håll. Med dagens otroligt detaljerade, interaktiva och lättillgängliga kartor, där det kanske främsta exemplet är Google Earth, så känns det som att allmänhetens intresse för och kunskap om kartor har ökat. Och kanske att alla de publika karttjänster som finns idag med detaljerade satellitbilder gör att framtidens samhällsmedborgare får lättare att genomskåda de styrandes eventuellt felaktiga vinklingar av verkligheten Fast vi får inte glömma bort att kritiskt granska även de karttjänster som sägs vara fria och oberoende. Och vi får inte låta oss luras och tro att en karta skapad utifrån extremt detaljerade satellitbilder med automatik är neutral, som vi sett är även de mest detaljerade satellitbilder alltid i någon mån förvanskade...

Kartans styrkor och svagheter ur ett naturvetenskapligt och tekniskt perspektiv

Att skapa en modell av verkligheten innebär alltid att en mängd anpassningar måste göras. Oavsett hur detaljerad kartan är eller hur stor skala som används så kan kartan aldrig exakt efterlikna verkligheten. Förutom de mer avsiktliga anpassningarna av kartinnehållet utifrån kartans syfte så finns det tekniska aspekter som påverkar kartans utseende. Redan vid infångandet av geografiska och geodetiska data kan det uppstå förvrängningar av verkligheten. Även om dagens metoder för längd- och höjdmätning är avancerade så är de aldrig helt exakta, enligt Sveriges Nationalatlas är felet endast ett fåtal centimeter för sträckor på 50 km. En noggrannhet som räcker gott och väl för de allra flesta kartor. Men det är ändå viktigt att notera att även mycket precisa geografiska data aldrig är en exakt spegling av verkligheten och det är också viktigt att förstå att dessa fel sedan följer med genom kartframställningsprocessen hela vägen fram till den färdiga kartan. Det är också så att geografiska data inte är oföränderliga, kontinenterna rör sig både i sid- och höjdled. Dessa förändringar kan tyckas små och försumbara men om man tittar på området Höga Kusten så är landhöjningen där ca 8 mm per år. På 70 år innebär det 56 cm, det vill säga under en livstid så hinner man se klara förändringar av landskapet i form av till exempel ändrade strandlinjer. Men geografiska data som oftast förändas betydligt snabbare är de som är ett resultat av mänsklig aktivitet, till exempel infrastruktur, byggnader och kraftledningar. Detta innebär att det är viktigt att hålla sina geografiska data uppdaterade, något som ofta dock är mycket dyrt.

Idag används ofta data från flygplan eller satelliter som underlag vid kartframställning, det kan röra sig om fotografier men också data från olika typer av sensorer. Men kan dock inte heller här tala om en exakt avbild av verkligheten. Alla kameror som används har en maximal upplösning, det vill säga det finns en gräns för hur små objekt de kan registrera. Och i hela den process från att sensorn registrerat något till dess att bilden producerats sker en mängd behandlingar och tolkningar av datat. Eller som Denis Wood skriver:

”The light reflected from the earth is broken up, it is transformed into an electric signal, it is recorded, it is played back, it is transmitted, it is received, it is recorded again, it is calibrated, annotated and recorded yet a third time, or it is calibrated, annotated and used to drive an electron beam recorder to produce…a picture.”

Den kedja av steg som Wood beskriver ovan kan variera lite beroende på vilken typ av utrustnings som använts men principen kvarstår, den signal som sensorn fångar upp (fotosensor eller annan typ av sensor) processas i ett stort antal steg. Och de datorprogram som används för att genomföra alla dessa olika steg tolkar signalen/datat. Till exempel finns det någonstans i processen en sensor och/eller ett program som omvandlar den färginformation som finns i det mottagna ljuset till digitalt data. Här sker alltså en tolkning genom att ljus av en viss våglängd tilldelas ett viss digitalt värde. Den digitala representationen av färgen är måhända bra men den är aldrig exakt.

När vi ska omsätta våra geografiska data till en plan karta så innebär det alltid någon form av förvrängning av verkligheten, det är en omöjlighet att på ett korrekt sätt avbilda en sfär på en plan yta. Vill vi avbilda jorden utan förvrängning så måste vi göra detta på ellipsoidformad jordglob. När vi avbildar jorden på en plan yta gör vi detta genom att använda en projektion. Det finns en mängd olika projektioner och vilken vi väljer att använda beror på kartans användningsområde och syfte. En projektion kan vara ytriktig, vinkelriktig (konform) eller längdriktig, dock aldrig yt- och vinkelriktig samtidigt och längdriktig kan den endast vara i vissa riktningar. (För förklaring till dessa begrepp se svaret på tentamensfrågan 1a.) Så vid val av projektion kan endast vissa av verklighetens geometriska egenskaper behållas vilket kan ses som en teknisk begränsning. Kartan visar alltid en geometriskt förvrängd bild av verkligheten, det klassiska exemplet på detta är Mercators projektion där Grönland och Afrika ser ungefär lika stora ut trots att Afrika i verkligheten är nästan 14 ggr större!

Det finns även en teknisk begränsning i hur vi kan presentera våra geografiska data. Tryckta kartor har en maximal möjlig upplösning, det vill säga föremål mindre än en viss storlek går inte att representera skalenligt på en tryckt karta. Och vill man ändå ha med dessa objekt på kartan så tvingas man att skapa dem i en skala som avviker från kartans. Detta är mycket vanligt när det gäller vägar och järnvägar, om man till exempel mäter bredden på de järnvägslinjer som ofta finns markerade på världskartor och omvandlar måttet enligt kartans skala så får man en orimligt hög siffra. Detsamma gäller ofta även för vattendrag, kanaler och andra objekt som egentligen är för små för att synas på kartan men som man ändå anser är av sådan vikt att man vill ha med dessa, trots att det innebär en förvrängning i förhållande till skalan. Det finns även andra problem relaterade till tryckprocessen, till exempel problemet som kan uppstå när man ska skriva ut kartor som innehåller olika gråskalor och rastreringar. Den tryckteknik som vanligtvis används bygger upp bilder och text utifrån små punkter, så kallade rasterpunkter. Det är alltså viktigt att tryckpressen är bra kalibrerad annars kan man få oönskade effekter, eller som Monmonier skriver: ”…risks medium gray that turn out black and choropleth maps on wich low becomes high an high becoms low”.

Liknande problematik finns även när det gäller kartor som presenteras på en skärm, här är det dock skärmens upplösning och förmåga att återge färger korrekt som sätter begränsningen.

Och som tidigare nämnts så går det inte att skapa en komplett representation av verkligheten på kartan utan man måste generalisera och göra ett urval. Vilket urval man gör beror givetvis på syftet med kartan men generellt gäller att man vill att kartan ska vara tydlig. Och eftersom det endast får plats en begränsad mängd objekt på en karta så är det viktigt att välja ”rätt” objekt att presentera samt att symbolisera dessa på ett tydligt sätt. Och för att skapa en tydlig karta så tvingas man ibland att representera objekt på ett icke skalenligt sätt och/eller placera ett objekt på en plats som avviker från verkligheten. Söderman nämner undanhållning som ett exempel på detta. Vid undanhållning flyttar man ett objekt på grund av att objekten symboler är förstorade i förhållande till kartans skala vilket leder till att objekt överlappar. Det kan till exempel vara ett hus som flyttas på grund av att det annars skulle överlappa den intilliggande vägen. Och att de överlappar beror alltså på att vägens och/eller husets symbol på kartan är större än i verkligheten. Monmonier tar upp en mängd olika varianter på hur man generaliserar den geografiska informationen för att skapa en tydligare karta. Några exempel på dessa är förenkling (simplification), utjämning (smoothing), hopslagning/aggregering (aggregation) och punktkonvertering (point conversion). Jag tänkte förklara dessa genom att exemplifiera. En förenklig kan vara att minska antalet noder i en polygon eller i en länk och på så sätt få en mindre ”taggig” form. Utjämning kan bestå i att man avrundar en linjes eller en polygons hörn och på så sätt får en mjukare form. Vid aggregering slår man ihop flera punkter eller polygoner. Och slutligen, vid punktkonvertering konverterar man polygoner till punkter. Detta är som sagt bara några exempel på metoder man använder för att generalisera verkligheten och på så sätt skapa tydliga kartor.

Det mesta av vad jag skrivit ovan om de tekniska aspekterna på en karta upplevs nog som svagheter. Men tekniken har givetvis i högsta grad även bidragit till kartans styrkor. Till exempel har ju den tekniska utvecklingen inneburit att vi fått helt andra möjligheter att kartera vår värld. Vi kan nu mäta enorma sträckor med extrem exakthet och vi kan analysera jordens geografi från satelliter. När man läser i litteraturen om kartans historia så inser man att en stark drivkraft för utvecklingen är de tekniska och naturvetenskapliga upptäckterna. Och kartans utveckling är starkt kopplad till framsteg inom olika vetenskapliga grenar som till exempel astronomi och matematik. Astronomin har gett oss olika sätt att navigera och matematiken olika matematiska modeller så som trianguleringen. Och vår strävan att utforska rymden har gett oss satelliter som möjliggör positionering överallt på jorden samt möjlighet att övervaka vår miljö. Med GIS (geografiska informationssystem) förenklas skapande av kartor avsevärt och i och med Internet och de karttjänster som finns där har tillgången på kartor ökat dramatiskt. Sedan är det givetvis så att det finns nackdelar även med GIS och Internetbaserade karttjänster. En nackdel med GIS är till exempel att du utan några egentliga kunskaper i kartografi kan skapa kartor som ytligt sett ser mycket övertygande och trovärdiga ut trots att de kanske innehåller felaktigheter. Och en nackdel med Internetbaserade karttjänster är till exempel att de ofta tenderar till att få en monopolistisk ställning, det är nog inte många som skulle kunna namnge någon annan karttjänst än Googles. Men det går inte att komma ifrån att den tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen har gett oss bättre kartor!........

Vårens blommor

Vitsippa

Viol

Blåsippa

Svalört

Vårlök

Scilla

Ekorre mumsar på pommes frites

Även ekorrar gillar junk food.

Att kandera violer och andra blommor

Nu är det hög tid att planera och förbereda för årets kandering av blommor! Det dröjer ju visserligen ännu ett tag innan blommorna har slagit ut men det är aldrig fel att vara väl förberedd. Så fram med recepten och se till att ni har de ingredienser som behövs hemma.

Och för er som aldrig har kanderat blommor förut kommer här lite tips. Först och främst gäller det att ha koll på vilka blommor som lämpar sig för kandering. Vilka blommor som är bäst är en evig diskussion bland experterna så mitt råd är att du provar dig fram och på så sätt hittar din egen favorit, allt efter tycke, smak och användningsområde. Ett nybörartips kan vara luktvioler för de är både snygga och goda. Andra vanliga blommor är rosor, pelargoner, mimosa, rosmarin och syren. Och köper du blommor i en blomsteraffär så tänk på att dessa ofta är besprutade.

De ingredienser du behöver förutom blommorna är äggvita och strösocker. Dessutom en pensel, gärna mårdhår, att fördela äggvitan med och bakplåtspapper. Vispa äggvitan och doppa blombladen däri, fördela äggvitan med penseln. Doppa sedan bladen i sockret och lägg dem på bakplåtspappret. Täck med ett annat bakplåtspapper och ställ dem varmt och luftigt. Du kan även ställa dem i en ugn på mycket svag värme.

Du kan använda dina kanderade blommor till mycket gott, till exempel som tårtdekoration..

Tidernas bästa bilspel - här är dom!

Att kora tiderna bästa bilspel är ingen lätt uppgift. Här är de tre bilspel som enligt mig toppar listan, och de gör det dessutom ganska överlägset. Jag har spelat många bilspel genom åren men självklart inte alla, så det finns ju en möjlighet att jag missat någon liten juvel.

Nr 1: Need for Speed: Porsche Unleashed. Electronic Arts mästerverk från år 2000. Det här spelet har lyckats kombinera realism med körglädje på ett lysande sätt. De olika Porschemodellerna som finns att välja på känns verkligen som helt olika bilar och har alla realistiska köregenskaper. Det är också befriande med ett spel där det är bilen som är i fokus och där det inte finns "side mounted machine guns" eller "hyper speed bonuses". Need for Speed: Porsche Unleashed håller fortfarande trots 10 år på nacken och står enligt mig ohotad överst på tronen!

Nr 2: Project Gotham Racing. Ett suveränt bilspel från år 2001 tillverkat av Bizarre Creations för Xbox. En härligt realistiskt körkänsla kryddat med det numera berömda kudos-poängen, det vill säga poäng du får när du gör något "snyggt". Ett riktigt bra multiplayerläge, upp till 4 spelar i split screen, och en väl avvägd svårighetsnivå gör det här spelet till en vinnare. Även en del av uppföljarna är bra men ingen av dem slår den första versionen.

Nr 3: Test Drive Unlimited. Ett spel från år 2006 utgivet av Atari. Det som är det här spelets styrka är att att det är så mycket mer än bara ett spel. För visst finns det klassiska spelmoment men du har också möjligheten att fritt, nästan i alla fall, utforska spelvärlden. Världen är en förhållandevis exakt kopia av ön O'ahu i Hawaii och du kan alltså utforska denna på egen hand i någon av den stora mängd bilar som finns att välja på. Så detta är kanske mer en körsimulator än ett bilspel, men oj så kul det är! Och även uppföljaren är en höjdare.......

Kartans bildvärld och kulturella betydelse

Att vår kulturella bakgrund spelar en stor roll när vi skapar och tolkar kartor står helt klart när man läst litteraturen. Monmonier skriver till exempel att ”…culture accounts for many routine, seemingly automatic decisions about features and their portrayal...”. (1) Med det menar Monmonier att de beslut som fattas vid kartframställning ofta är färgade av den kultur vi lever i, ibland medvetet och ibland omedvetet. Harley är inne på samma linje och skriver så här ”Each map is a manifesto for a set of belifs about the world.” (2) liksom Runesson som anser att vi ska ”…komma ihåg att kartan är en symbolproduktion av ett samhälle och inte en produkt av en enskild kartritare.” (3) Här ser man en tydlig koncensus kring att trots att en karta ”ska” vara en exakt, objektiv och realistisk avbildning av verkligheten så är det i praktiken inte så utan en karta är alltid påverkad av det samhälle och den kultur vi lever i. 

Monmonier skriver en del om den kultur och historia som präglat den yrkesgrupp som till stor del ansvarat för kartframställningen, nämligen militären. Och det är intressant, för där är ju en relativt liten grupp av personer som haft ett mycket stort inflytande på hur kartografin utvecklats. Många av de färger och symboler vi har på våra kartor har kanske sitt ursprung i militära kartor. Monmonier nämner som exempel att den gröna färgen på kartorna ursprungligen markerade sådan vegetation som gav de militära trupperna möjlighet att gömma sig. Så kanske att en minoritet, i det här fallet de militära kartograferna, kan påverka en majoritet? Nu har vi ju tagit till oss den militära kartkulturen och gjort den till en mer övergripande och vida spridd kultur.

Jag skulle tro att eftersom kartan präglas av den tid och den miljö den skapats i så är den också en bra historieberättare. Genom att studera kartor kan man se vilka faktorer som var viktiga då och hur dåtidens människor uppfattade världen. Man kan ta en sådan karta som Hereford Mappa Mundi (4), se bild, från 1300-talet där Jerusalem är i centrum och paradiset finns markerat där världen tar slut. Eller de två nationalatlaser från 1500-talet som Monmonier tar upp och som båda är fulla av ikoner och symboler som visar på nationens storhet och kungahusets makt. Kartor måste vara en guldgruva för dem som studerar kulturers utveckling! Dock antar jag att man måste ta hänsyn till att de flesta äldre kartor togs fram av eliten för eliten. Det vill säga de kanske inte alltid representerar majoriteten av befolkningens syn på världen. Och man måste också ta hänsyn till vem det är som beställde kartan när man studerar den ur ett kulturhistoriskt perspektiv. En Europeisk tillverkad karta över Afrika som har infällda bilder av dansande infödingar i bastkjolar visar nog mer hur Europa såg på Afrikas kultur än hur kulturen där faktisk såg ut. Det är viktigt att ta hänsyn till sådana faktorer när man studerar kartor! Och man kan undra hur framtidens historieforskare kommer att analysera våra kartor? Kommer de att tycka att våra kartor är lika främmande och annorlunda på samma sätt som vi ofta tycker att äldre kartor är?

Och när det gäller kartans bildspråk så skriver Harley att ”Aesthetics is not a value-free science and it is as much a prisoner of ideology as empirical content of the map.” (2) Det vill säga, man ska inte vara naiv och tro att en kartas konstnärliga och grafiska utformning inte påverkar kartans budskap. Färgval, symbolernas form och storlek, textens typsnitt och storlek och liknande är genomsyrat av den tid och den kultur som råder då kartan tillverkas. Och jag tolkar det också som att en skicklig kartograf, en som känner till hur färg, form och symboler påverkar budskapet, kan utnyttja detta för att skapa en karta som har det budskap som beställaren önskar. Monmonier skriver mycket om hur färg och form påverkar oss. Till exempel att män och kvinnor uppfattar färger olika. Och att färger ofta har underliggande känslomässiga kopplingar, kopplingar som ibland kan vara komplexa. Rött kan ju exempelvis både uppfattas som en varningsfärg och som en symbol för kärlek. Att använda färgskalor är också något som kräver eftertanke, att logiskt sortera en enfärgad skala är lättare än att sortera en skala som innehåller en mer komplex färgpalett. För hur avgör man vilket som har högsta värdet av rött, grön och blått? Fast även om det är färgerna och symbolerna som utgör kartans bildspråk så är den bakomliggande grupperingen och statistiska behandlingen av datat det som ligger till grund för utformningen. I alla fall när det gäller kartor som innehåller någon form av statistik eller data. Det är fascinerande att läsa Monmonier och hur han visar att samma ursprungsdata kan ge stor skillnad i resultat beroende på hur man väljer att hantera och gruppera datat. Man får sig verkligen en tankeställare där! Och ett problem med den typen av statistiska kartor kan vara att det inte är helt lätt att ”avslöja” dem. Det krävs ju en hel del kunskap inom statistik och kartografi för att genomskåda eventuella fula knep. Och dessutom sitter ju skaparen av kartan på ett trumf, det är ju bara han som har hela det statistiska underlaget.

Sen blev jag lite fundersam efter att ha läst litteraturen, man får nästan känslan av att alla kartor publiceras med någon form av baktanke. Tycker att alla författarna (Monmonier, Harley och Runesson) ger en ganska negativ bild av kartframställningen. Det handlar mycket om hur kartan används för att vinkla fakta och väldigt lite om hur kartan kan användas för något positivt. För jag gissar att många av dagens kartor ändå är publicerade med gott uppsåt? Och att det finns många sätt att använda kartan som ett positivt verktyg? Jag tror att kartan i och med den tekniska utvecklingen och i och med Internet kommer bidra till en demokratiseringsprocess och en kunskapsspridning. Och det blir spännande att se om framtidens digitala kartor kommer att genomsyras av tidens kultur på samma sätt som tryckta kartor har gjort.

Källförteckning

1. ”How to Lie with Maps”, Monmonier, Mark. 1996. The University of Chicago Press.

2. “The New Nature of Maps. Essays in the History of Cartography.”, Harley, J.B. 2001.

3. “Kartan som text”, Runesson. 2004..

4. ”Hereford Mappa Mundi”, Wikipedia. http://en.wikipedia.org/wiki/Hereford_Mappa_Mundi..

Och hur blir det med Afrika? Är vi inte lite väl självupptagna?

Under det senaste året har man kunna läsa spaltmeter efter spaltmeter om oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Och visst är det en hemsk katastrof som har påverkat naturen på ett mycket negativt sätt. Men medan vi matats med information om denna katastrof så har det varit i stort sett tyst om de andra oljekatastroferna som pågår runt om i världen. För hur många har egentligen koll på att lika mycket olja, eller kanske till och med mer, har runnit ut i Nigerdeltat? Visserligen har detta skett utspritt över en längre period än katastrofen i Mexikanska golfen, men det är trots detta enorma mängder olja som varje år förorenar Nigerdeltat. Och det är väl inte så svårt att lista ut varför vi inte hör talas lika mycket om katastrofen i Nigerdeltat som om katastrofen i Mexikanska golfen. Länderna kring Nigedeltat är alla fattiga länder långt bort från västvärlden, dessutom är det västvärlden som behöver oljan som produceras. Skulle samma mängd olja läcka ut längs med Mississippifloden så skulle nog problemet fixas illa kvickt! Men i Nigerdeltat fortsätter oljan att rinna ut i naturen år efter år...........

Det finns även andra oljespill i världen som vi sällan hör talas om, till exempel omfattande sådana i Sibirien. Man önskar ibland att nyhetsrapporteringen var mindre inskränkt till väst och hade ett mer globalt perspektiv.

Min nya TV-drog - Flying Wild Alaska, Ice Pilots och Ice Road Truckers

De här TV-serierna är ju inte direkt nya men det är först nu som jag upptäckt dem. Och de är ju så grymt bra! Man får se andra jobba och slita i bitande kyla medan man själv sitter i soffan och äter chips. Alla tre serierna är en form av reality-såpor eller yrkessåpor, det vill säga du följer ett antal personer i deras dagliga arbete. Serierna ger sken av att att det är autentiska och oregistrerade, vilket det ju naturligtvis inte är, och vilket ju naturligtvis inte spelar den minsta roll.

I "Flying Wild Alaska" och "Ice Pilots" får du följa piloter på farliga uppdrag i norra Alaska respektive norra Kanada. De nödlandar på små vägar ute i bushen, flyger genom snöstormar och räddar människor i nöd. Och det är givetvis alltid dramatiskt.

"Ice Road Truckers" handlar om samma sak, fast här kör de tunga lastbilar i norra Kanada istället. De kör fast i snödrivor, puttas av vägen av laviner och kör genom snöstormar. Och även här givetvis mycket mycket dramatiskt...

Affärsmodeller på Internet och "The long tail"

Jag kommer i den här rapporten att kortfattat beskriva de fyra bolagen Spotify, Twitter, Amazon och Flickrs affärsmodell utifrån Michael Rappas modell.  Michael Rappa är professor vid North Carolina State University. (1,2) Efter detta kommer jag även att ge en förklaring till begreppet ”The long tail” (”Den långa svansen”) samt hur denna påverkar affärsmodellerna på nätet.

Rappas indelning av webbens affärsmodeller

Rappa har i sin modell delat in affärsmodellerna för internetföretag i följande kategorier:

-          Mäklare och marknadsplatser (”Commission-based brokerage and merchants”). En mäklare är en mellanhand som för samman köpare och säljare och möjliggör att en transaktion mellan dem kan ske. Mäklaren tar här ut en avgift. Marknadsplatserna har ett liknande upplägg och erbjuder varor och tjänster till kunderna. Marknadsplatserna kan sälja både fysiska och/eller digitala varor. Hur man tar betalt för att vara mellanhand eller säljare kan variera, det kan till exempel vara ett i förväg bestämt pris eller det kan se via auktion. Man kan även jobba med partnerskap, det vill säga man låter en annan sajt sälja ens varor och i utbyte får den sajten en vissa summa, till exempel per genomfört köp. Ofta skickas kunden från partnerns sajt vidare till säljarens sajt vid köp. De finns också specialiserade transaktionsmäklare som har hand om de finansiella transaktionerna, dessa kan till exempel användas av marknadsplatser som inte själva vill eller kan sätta upp en egen transaktionshantering.

-          Reklam (”Advertising”). Den klassiska bannerreklamen finns i denna kategori, men också mer intelligenta reklammodeller. Till exempel möjligheten att anpassa reklamen till besökaren beteende, söker besökaren efter resor så visas också reklam för resor. På så sätt är chansen större att reklamen når rätt målgrupp. Och sajtägaren kan ta betalt för reklamen på många olika sätt, till exempel genom ett fast pris för ett visst antal klick eller visningar. Men man kan också auktionera ut annonsplatsen.

-          Förmedlare av användardata (”Information intermediaries”). Att data om kunderna är värdefulla råder det inget tvivel om, eller som Rappa skriver: ”Data about consumers and their consumption habits are valuable, especially when that information is carefully analyzed and used to target marketing campaigns.” (2) Exempel på hur man förmedlar användardata kan till exempel vara att erbjuda tjänster och verktyg som analyserar en webbplats besökare. Denna analys kan sedan användas för att till exempel skräddarsy reklamkampanjer eller för att anpassa utbud och/eller prissättning. Användardata kan också användas för att skapa rekommendationer, till exempel kan en boksajt föreslå andra böcker för en kund baserat på vad andra besökare som köpt boken också köpt.

-          Gemenskapsmodellen (från det svåröversatta ”The Community Model”). I det här fallet är den inte huvudprodukten eller huvudtjänsten som ger intäkter, utan här är det sidointäkterna som gör det. Det kan till exempel röra sig om ett antal medlemmar som driver en webbaserad radiokanal tillsammans, och där själva radiokanalen är gratis att lyssna på men där det kan finnas sidointäkter i form av försäljning av till exempel reklamprylar. Man kan också upplåta reklamplats åt andra på sin sajt eller erbjuda premiumtjänster, premiumtjänster som man får betala för. Den här modellen bygger starkt på medlemslojalitet, och att medlemmarna ställer upp med engagemang och tid.

-          Prenumerationer/Abonnemang (”Subscriptions”). Här betalar kunden en viss summa med en viss regelbundenhet för en tjänst. Abonnemanget kan till exempel gälla tillgången till en webbaserad TV-kanal eller en webbaserad ordbehandlare. Men det kan också gälla tillgång till bredband eller en viss domän.

Ett företag kan givetvis använda sig av en kombination av flera av ovanstående metoder i sin affärsmodell. Och något som Vossen och Hageman betonar i samband med Rappes beskrivning av affärsmodellerna är betydelsen av mikrobetalningarna: “While these models are not new in general, the major difference to classical ways of doing business that has come along on the Internet and the Web is the…micropayments.” (2) Mikrobetalningarna gör det möjligt att föra över små summor utan att transaktionskostnaderna äter upp hela vinsten. Det gör det till exempel möjligt att ha affärsmodeller som bygger på att annonsörer betalar en mycket liten summa per klick.

Analys av fyra sajter

Att analysera vilken affärsmodell och vilka intäktskanaler en sajt har kan vara svårt. Sajterna använder sig allt som oftast av en kombination av affärsmodeller och intäktskanaler och en del av dessa kan vara svåra att upptäcka bara genom att analysera företagets ”utsida”. Ofta finns bakomliggande mekanismer som inte vi vanliga kunder ser, till exempel affärssamarbeten företag emellan. 

Spotify (http://www.spotify.com)

Spotify är en musiktjänst som finns för både dator och bärbara enheter. Tjänsten finns i tre versioner, en som är gratis och två premiumversioner som man abonnerar på och då betalar en viss summa per månad. Gratisversionen innehåller reklam vilket man slipper i premiumversionerna. Den dyrare premiumversionen erbjuder dessutom till exempel möjligheten att lyssna offline och via mobila enheter. (Just i dagarna håller man på att strama åt gratisvarianten genom att begränsa hur mycket man får lyssna under en viss tidsperiod.) Spotifys affärsmodell enligt Rappas kategorier bygger alltså på en mix av prenumerationer, reklam, mäklare och kanske även förmedlare av användardata. Prenumerationer då man för att utnyttja tjänsten fullt ut måste köpa ett abonnemang. Reklam därför att gratisversionen har reklam både som bilder i musiktjänsten och som ljudsnuttar mellan låtarna. Sajten fungerar även som mäklare då den för samman köpare (vi som lyssnar) och säljare (musikbolagen) genom den möjlighet som finns att köpa musik via Spotifys tjänst. Dessutom är det troligt att Spotify på olika sätt använder data om kunderna för att tjäna pengar, dels inom företaget men kanske också genom att sälja data till musikbolag och liknande. På så sätt är de en förmedlare av användardata. Detta är dock inget jag lyckat bekräfta. 

Twitter (http://twitter.com/)

Twitter är en                       sajt som låter medlemmarna skicka korta, max 140 tecken långa, meddelanden. Man kan välja att ”följa” andra medlemmar och man får då med automatik deras meddelanden. Man kan skicka och ta emot meddelanden från såväl datorer som mobila enheter. Det är gratis för medlemmarna att använda sig av Twitter och det finns inga reklambanners eller liknande på sajten. Så vad tjänar då Twitter pengar på? Om man söker på nätet efter svaret så inser man att det är flera som ställt sig den frågan och att det verkar vara få utanför Twitter som vet hela sanningen. Men något som är säkert är att de får intäkter från det som kallas för ”Promoted Tweets”, ”Promoted Trends” och ”Promoted Accounts”. Dessa tjänster kostar alltså pengar. ”Promoted Tweets” innebär att inlägg placerar sig högre upp i sökresultat, ”Promoted Trends” innebär att medlemmens kanal placerar sig högre upp i listan över populära kanaler och ”Promoted Accounts” innebär att din kanal oftare syns som en rekommenderad kanal för medlemmarna. Om man använder sig av dessa betaltjänster får man dessutom tillgång till ett analysverktyg. Enligt Rappas modell så är en av Twitters intäktskanaler alltså reklam, för även om ”Promoted Tweets” inte är rena reklambanners så är syftet marknadsföring. Twitter erbjuder även ett analysverktyg åt sina betalande medlemmar och är därmed även en förmedlare av användardata.

Amazon (http://www.amazon.com/)

Amazon säljer allt från böcker till biltillbehör och har sajter i en mängd olika länder och på en mängd olika språk. De har en komplex affärsmodell men där de i huvud sak använder sig av den modell som Rappa kallar ”Mäklare och marknadsplatser”. Amazon är dels en online butik som säljer deras egna varor, men de är också en marknadsplats där andra företag kan sälja sina produkter, givetvis mot en kostnad. Och Amazon säljer också sina produkter via andra sajter, till exempel kan man köpa filmer via The Internet Movie Databas (www.imdb.com).  På så sätt försöker man att sälja sina produkter där de potentiella kunderna finns. Värt att nämna är att Amazon inte bara är Amazon utan att det finns ett antal dotterbolag som har helt fristående sajter, till exempel Small Parts (http://www.smallparts.com/) som säljer material till industrier. Amazon har även intäkter från reklam, till exempel genom att företag betalar för att få visa upp sina produkter på en attraktiv plats på Amazons sajt. Och man erbjuder även kompletta e-handels lösningar åt andra företag, det vill säga andra företag ”hostar” sin online affär hos Amazon. De kan använda sig av sin egen layout och det behöver inte utåt synas att de använder sig av Amazons teknik. För detta betalar man en viss månadskostnad. Amazon placerar sig alltså också i den kategori Rappa kallar för prenumerationer/abonnemang. Som om inte det är nog så är Amazon även en förmedlare av användardata, till exempel genom det numera klassiska exemplet där de rekommenderar andra böcker baserat på vad andra användare som köpt den bok du tittar på också köpt.

Flickr (http://www.flickr.com/)

Flickr är en community runt bilder. Medlemmarna kan ladda upp bilder och videofilmer som de sedan kan dela med sig till andra medlemmar. Det finns funktioner för att till exempel redigera, kommentera och kategorisera bilder. Du kan använda Flickr gratis, men det finns också en premiumversion där du betalar en årsavgift. Premiumversionen ger dig till exempel utökat lagringsutrymme. Så Flickers affärsmodell bygger alltså bland annat på prenumeraioner/abonnemang. Men det finns även reklam på sajten, som dock försvinner om du betalar för premiumtjänsten. Och du kan via Flickr beställa papperskopior, fotoböcker, kalendrar och liknande. När du gör det skickas du dock vidare till en partnersajt (http://www.snapfish.se) som ägs av HP. Så här agerar alltså Flickr mäklare. Flickr använder också i stor utsträckning data om användarna på sajten, till exempel genom att visa populära taggar och trender. Jag vet inte om de även säljer vidare data om användare till andra företag, men det skulle inte förvåna mig. Flickr är i så fall också en förmedlare av användardata.

”The long tail”

I och med att Internet spänner över hela världen och inte känner vid några geografiska eller politiska begränsningar, möjligen med vissa undantag så som till exempel diktaturer, så innebär det att även extremt nischade sajter kan nå ut till sin målgrupp. Och på samma sätt kan extremt nischade produkter bli lönsamma att sälja online, en målgrupp som skulle vara alltför liten för att få lönsamhet i ett land kan i ett globalt perspektiv bli tillräckligt stor. 

Begreppet ”The long tail” härstammar från nedanstående graf. (3) Grafen i det här fallet gäller försäljningsvolymen per vara, det vill säga till vänster har vi de varor som det säljs mest av och till höger de som det säljs minst av.  

I traditionella butiker är det ofta olönsamt att saluföra produkterna i det gula området, det är helt enkelt för få som köper produkten. Men med Internet är det nu alltså möjligt att även få lönsamhet för de produkter som befinner sig i det gula området, i ”The long tail”. Internet och ”The long tail” har öppnat upp för många nya affärsidéer.  Detta resonemang gäller inte bara e-handel utan för information, communitys och liknande. I och med Internet kan nu till exempel en blogg med ett mycket smalt ämne ändå nå en relativt stor publik och personer med ett mycket smalt intresseområde kan finna varandra via forum och communitys.

Referenser

1. Casarez, Vince & Cripe, Billy & Sini, Jean & Weckerle, Phillipp. (2009). Reshaping Your Business with Web 2.0: Using the New Collaborative Technologies to Lead Business Transformation. USA: McGraw-Hill..

2. Rappa, Michael. Business models on the web. Elektronisk. Läst den 20 april 2011.. http://digitalenterprise.org/models/models.html

Bildkälla:

3. Grafen ”The long tail” kommer från sajten http://www.scmfocus.com/supplychaininnovation/2010/07/what-the-long-tail-means-for-warehousing/.

3 böcker om fotografering - 2 bra och 1 dålig

I min jakt på att bli en bättre fotograf har jag den senaste tiden läst ett antal böcker i ämnet. Här kommer lite korta tankar kring böckerna.

"Konsten att ta vinnande bilder - En inspirationshandbok för dig som vill ut" av Göran Segeholm. Det här är en bok för de som är absoluta nybörjare när det gäller fotografering. Man får här en pedagogisk genomgång av grunderna i hur kameran fungerar och hur man komponerar och berättar med bilder. Det är en kort och lättsam bok, du läser igenom den på en timme eller två. Boken fungerar utmärkt som en intresseväckare för det som vill prova på fotografering. Är du däremot inte nybörjare så tror jag inte att du får ut något av den här boken. Och snälla Segeholm, varför har du valt en så töntig titel?

"The Photography Book" utgiven av Phaidon Press. Detta är en inspirationsbok fylld med berömda fotografier, den enda text som finns är en kort beskrivning av varje bild. Det finns alltså inga analyser av bilderna utan det är upp till läsaren att göra sådana. Boken finns i ett par olika storlekar, men om möjligt köp det större formatet då bilderna kommer mer till sin rätt då. Om du redan har bokhyllan full av fotoböcker så är antagligen denna bok onödig, men är du nybörjare och vill ha en bred och omfångsrik fotobok så rekommenderar jag denna. Att bläddra i den här boken gav i alla fall mig inspiration!

"Photoshop CS för digitalfotografer" av Scott Kelby. Den här boken finns på svenska och engelska och i olika versioner beroende på vilken version av Photoshop CS man har. Detta är alltså inte en bok om fotografering utan om bildbehandling. Jag skulle tro att Scott Kelby är en av de mesta kända författarna när det gäller böcker om bildbehandling, men för mig var boken en stor besvikelse. Boken bygger på ett antal tutorials, det vill säga steg för steg instruktioner för hur du uppnår vissa effekter i Photoshop. Detta gör dock att man efter att läst/använt boken så har man egentligen inte lärt sig något, jo man har lärt sig att göra exakt så som Scott kelby gör, men man har inte förstått hur Photoshop fungerar. Boken stimulerar inte kreativiteten och inspirerar inte till eget utforskande av Photoshop. Tyvärr är det här en bok som är mycket vanlig på kurser i bildbehandling, vilket antagligen kommer resultera i att vi har en mängd personer som skapar exakt likadana bilder som Scott Kelby. Så skippa denna! Tutorials finns gratis på nätet...........

Bilder från Grönland - Att is kan vara så vackert!

Ett av mina drömresmål har alltid varit Grönland. Och 2009 gjorde jag slag i saken och reste dit. Och jag ångrar mig inte!

Man kan ta sig till Grönland på flera olika sätt, jag valde vägen via Island. Fördelen med detta är att dels att man kan passa på att stanna någon dag i Reykjavik och dels att man får en vacker flygning tvärs över den grönländska inlandsisen, i alla fall om man ska till västsidan. Flygturen över isen är en mäktig upplevelse, inlandsisen höjer sig till mer än 3000 meter över vattenytan och man flyger så pass nära att man kan se sprickor och bergstoppar som sticker upp.

Vi flög till Ilulissat som ligger vid det som kallas för Diskobukten. Ilulissat är det tredje största staden på Grönland med ca 4000 invånare. I Ilulissat finns allt man behöver även om utbudet är begränsat, till Grönland åker man inte för att shoppa eller hänga på barer. Ilulissat är en färglad stad, finns knappt två hus bredvid varandra som har samma färg. Om det är vackert eller inte är ju en smaksak.

På Grönland finns inga vägar annat än i de större byarna, dvs är du där på sommaren så är det båt, helikopter eller flygplan som gäller. Att ta sig runt är dock dyrt och avstånden är stora. Vi stannade hela tiden i Ilulissat och gjorde utflykter därifrån. Att vi valde Ilulissat beror på att det kanske är den staden som ligger bäst till om man vill uppleva det som de flesta förknippar med Grönland, nämligen is! Ilulissat ligger precis vid en ständigt kalvande glaciär, dvs du är i stort sett alltid omringad av isberg. Det är en mäktig känsla att titta ut genom hotellfönstret och se gigantiska isberg glida förbi!

Vi gjorde utflykter varje dag, och alla gånger utom en med båt. Det är en nästan overklig känsla att glida runt mellan isberg i en liten fiskebåt. Isbergen glider sakta genom vattnet, olika fort beroende på storlek, och ibland ger de ifrån sig kraftfulla knakande läten. En naturupplevelse som är svårslagen!

 

Djurlivet är inte så rikt på Grönland vilken inte är så konstigt med tanke på det bistra klimatet. Finns en del fåglar och så kan man stöta på val och säl om man har tur. Nedan två knölvalar.

Vi besökte också en mindre by där vi fick pröva att äta traditionell grönländsk mat. Olika former av säl, val, ren och fisk serverades. Kan inte påstå att något av det var speciellt gott men det var kul att pröva. Och maten var inte framtagen bara för att vi var på besök utan det var verkligen mat som de äter till vardags. På bilderna nedan syns torkad val och valspäck.

Vi blev väl inte så mätta på ovantsående men kompenserade detta senare på hotellet.

Vädret var inte så kallt som man kanske kan tro. Vi satt ofta ute och åt och det gick alldeles utmärkt att göra. Inga vantar och mössa utan räckte med en enkel tröja. Dock är det betydligt kyligare när man ger sig ut på vattnet, då är det många lager kläder som gäller.

Grönland rekommenderas varmt till alla som gillar häftiga naturupplevelser. Även om det inte är gratis att resa dit så får man mycket minnen för pengarna!. . ........