Cirkeln - Knappast något för vuxna

Cirkeln är första delen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren trilogi om Engelsfors och de mystiska saker som inträffar där. Boken kretsar kring sex tonårstjejer som till sin fasa, och ibland förtjusning, märker att de inte är som alla andra, nej de har olika former av magiska krafter. De sex tjejerna är speciellt utvalda enligt en gammal profetia och nu måste de, trots att de inte känner varandra och trots att de är mycket olika som personer, kämpa tillsammans mot ondskan!

Boken är som jag förstått det i första hand tänkt för ungdomar men jag läste den då jag hört att den även uppskattas av vuxna. Men så kan ju knappast vara fallet, jag upplevde boken som otroligt barnslig, ja på gränsen till att det bitvis blev pinsamt larvigt och banalt. Och förstå mig rätt, jag har absolut inget emot att läsa barn- eller ungdomsböcker trots att jag är vuxen men då ska det vara böcker som har någon form av charm eller kvalitet. Det enskilt största problemet med boken är att de övernaturliga inslagen känns påklistrade, man har tagit en berättelse om ett antal vanliga tjejer och sedan gett dem magiska krafter. Problemet är bara att det knappt finns någon känslomässig eller berättarmässig koppling mellan tjejerna och deras magiska krafter, det blir därför aldrig trovärdigt.

Dessutom känns beskrivningen av de sex tjejernas liv konstruerat, man riktigt känner hur de två vuxna författarna försökt sätta sig in i hur det är att vara tonårstjej, men utan att lyckas helt. Man läser hela tiden med en känsla av att något är lite fel, att så här beter sig faktiskt inte tonårstjejer.

Som ungdomsbok för dem som gillar böcker med övernaturliga inslag kan den säkert funka men jag kan absolut inte rekommendera den för vuxna...........

Charmiga surikater

Surikater är charmiga!

Lewis och Clark - det perfekta äventyret!

Det är lite synd att vi i Sverige inte sätter oss in mer i USA:s historia, för den är både intressant och spännande samt förklarar dessutom en hel del om varför dagens USA ser ut som det gör. Ett utmärkt sätt att ta till sig USA:s tidiga historia är att läsa Undaunted Courage: Meriwether Lewis, Thomas Jefferson and the Opening of the American West av Stephen Ambrose. Här får vi följa Lewis och Clark på deras upptäcktsresa från östra Amerika tvärs över kontinenten ända fram till västkusten, och sedan tillbaka igen. De upptäckte inte de centrala och västra delarna av USA, det hade ju redan indianerna gjort, men de var de första vita som korsade kontinenten.

Det är två saker som slår mig när jag läser boken, för det första att detta är det perfekta äventyret. Här har vi en grupp människor med Lewis och Clark i spetsen som färdas i flera år genom områden som är okända för dåtiden (återigen bortsett från indianerna). De upptäcker nya floder, nya berg, nya skogar samt hundratals nya djur och växtarter. Förutom de rent vetenskapliga och geografiska målen så hade expeditionen även i uppdrag att upprätta handel med de olika indianstammarna samt att säkra USA:s intressen. Tänk att varje dag under flera års tid resa genom land som ingen vit man någonsin besökt och som inte finns beskrivet i någon bok eller karta, vilket enormt äventyr! Och jösses vad mycket intryck att ta till sig.

Det andra som slår mig är att allt detta skedde så sent som i början av 1800-talet, alltså för bara 200 år sedan. För oss i Europa så känns detta mycket märkligt då vi ju på 1800-talet redan hade en lång historia och där det nog knappast fanns några landområden kvar att upptäcka. Tänk om två tredjedelar av Europa var oupptäckt 1810? Tänk om den första expeditionen som nådde Sverige gjorde det först i början av 1800-talet och att Stockholm fick sina första fasta invånare 1850? I Sverige, och Europa, är vi ju så vana att ha en historia som sträcker sig 1000-tals år tillbaka i tiden. Men så är ju inte fallet i USA, bortsett från en del tidiga besök utmed kusterna, så var ju stora delar av landet helt okänt fram tills för 200 år sedan. Och det dröjde ytterligare en tid innan det växte upp byar och städer. Ett hus som är 100 år gammalt i USA räknas som mycket gammalt, ja det är nästan en turistattraktion på vissa platser, i Europa är ju var och vartannat hus så gammalt. Detta måste man nog tänka på när man analyserar dagens amerikanska samhälle, jämfört med oss är USA fortfarande ett barn som nätt och jämnt lärt sig gå. Kanske inte så konstigt att man agerar världspolis och har en kaxig framtoning, man har ju ännu inte funnit sin identitet.

Så jag rekommenderar alla att läsa denna mycket spännande och intressanta bok! Och är man inte det minsta intresserad av USA:s historia kan man läsa den som en ren äventyrsroman........

Karta som visar Lewis och Clarks färdväg över kontinenten.