Papua Nya Guinea - Mer exotiskt än så blir det knappast!

I sin bok Beyond the Coral Sea reser Michael Moran till Papua Nya Guinea, ett land så långt bort från vår egen verklighet som det bara är möjligt. På de öar som tillhör Papua Nya Guinea och som ligger nordost om själva huvudön finns några av världens mest isolerade folkgrupper. Och det är ett land som är starkt präglat av kolonialismen, vilket också märks på de namn vi i väst använder för de olika ögrupperna. Vi har till exempel namn som Bismarckarkipelagen, D’Entrecasteaux-öarna, Le Maire-öarna, Louisiadeöarna, Trobriandöarna och Bougainville. Och det är dessa ögrupper som Moran skildrar i sin bok.

Boken är en mix av episoder från Morans egen resa och hans reflektioner kring dagens Papua Nya Guinea samt episoder från de upptäcktsresande och kolonisatörer som besökt landet tidigare. Moran har ett starkt intresse för antropologi vilket märks då mycket av boken handlar om urbefolkningens traditioner och ritualer samt hur dessa har påverkats av först kolonisatörerna och sedan det moderna samhället. Och mycket av det han skriver är intressant men för mig blir det lite väl mycket fokus på äldre ritualer, jag hade gärna sett att mer av boken handlade om dagens Papua Nya Guinea. Jag hade gärna också läst mer om själva resan. Det verkar vara ett minst sagt svårt land att resa runt i och därför hade det varit kul att läsa mer om de strapatser han råkade ut för.

Så som reseskildring får boken inte något högt betyg, men som en historisk och antropologisk skildring är den mycket bra. Och som läsare blir man intresserad av att resa dit...kanske att detta blir nästa trendiga resmål för dem som tröttnat på Thailand?.....

Karta över Papua Nya Guinea

Cognitive processes: attention, perception, memory, thinking, language & emotions

Here are my thoughts regarding the cognitive processes involved during the conversation and also some thoughts concerning how we can create a more human like robot.

Attention
What is it that affects my attention? If I find my friend unstimulating my thoughts sometimes start to wander and I lose attention. And perhaps we meet at a public place with a lot of background noise and people passing by. I try to filter out the disruptive environment, but it is exhausting and I easily lose focus. Perhaps I can improve my attention if I come well rested to the meeting with my friend? Perhaps I can temporarily increase my concentration by drinking a cup coffee?

Does a robot need to have different degrees of attention? Probably not if we assume that there will be computers with almost unlimited resources (CPU, memory etc) in the future. However, if a resource, such as processing power is limited, then perhaps the system should include some sort of control mechanism, which ensures that the resources focus on the part of the system which, in this particular moment is most critical. And maybe a robot may need to be designed so that it has the ability to filter information in cases where the information flow becomes unmanageable.

Perception
What do I see? Perhaps my senses are distorted and my internal view of the world will be less objective if I talk to someone I love or hate. And is the sky behind my friend really blue, or do I interpret it as blue because the brain is programmed that the default colour of the sky is blue? And if my friend also perceives the sky as blue does that means we perceive the sky in the same way or that we have different internal interpretations of the meaning of blue?

Can we build a robot that is able to see colours? How can the robot know that an object exposed to different types of light (or total darkness) have the same colour? It is probably a challenge to build a robot that understand colours, smells, tastes, but I think It is an even greater challenge to build a robot that are able to communicate the information in a human way. To build a robot that can describe with words how food tastes or flowers smell is not easy.

Memory
There are different types of memory functions, procedural (for example, manages the ability to sit on a Chair) and declarative (for example, manages the ability to remember places). And there are three different phases, encoding, storage and retrieval. If you want to create a human-like robot it probably makes sense to take advantage of the knowledge of how the human memory works. And storage technology probably needs to take a real step forward if we are going to fit the memory inside a human sized robot.

In our scenario where I talk to my friend, which part of our conversation will I remember and for how long? My own experience is that I more easily can recall memories from conversations that are emotionally engaging.

Thinking

I look at the thinking as the body's processor and switch, its here that our senses are converted to thoughts, and its here our will are converted into action in the form of movements. All impressions from the conversation are processed here and will result in emotions and actions (such as speech). Cerebellum is the part of the brain responsible for learning and coordinate movements (including eye movements). Basal ganglia are responsible for movement sequences that have become habits. Over time, repeated movements sequences result in changes in the procedural memory, and we can from that memory automatically (without to be aware of it) recall the movement sequence again.

Ethics and morality is interesting, can a robot be ethical and moral? If we program the robot to act according to the Swedish law does that mean that the robot always will behave ethically and morally correct?

And I don’t think today's processor technology is good enough, I think we must find a completely new technology. Perhaps quantum mechanics where we can have more states than only 1 and 0, can be the solution?

Language
Are we adjusting our language depending on who we are talking to and in what context? And if so how are we going to create a robot that adapt the speech or writing depending on context? In a conversation regarding the universe, how should the robot understand that it must express it self different depending on whether it’s talking to an astronomy professor or a child? To get a robot to understand written text is one thing, but how can a robot be programmed to be able to understand speech? When we talk, we use different accents depending on what we mean, we use irony, sometimes we read between the lines and we interpret facial expressions and gestures.

We will probably have more benefit of the conversation if we both have roughly the same reference framework, that is to say that we understand each other without the need to explain everything in detail.

Some believe that the brain has a built-in feature, called the language acquisition device, and that all people have this from birth and which manages the basic linguistic and grammatical understanding. If this function exists I think there will be plenty to learn from it and maybe we can use that knowledge to build better talking robots.

EmotionsScientists believe that emotion is governed by a number of interconnected brain organs called the limbic system. If I'm nervous to meet my friend perhaps my pulse will rise and I begin to sweat. This is achieved by the autonomic nervous system. Hypothalamus then connects the limbic system and the autonomic nervous system.

How do our emotions affect the five factors above? If the conversation is emotional does our attention increase? I think so. Do strong feelings affect our ability to memorise? I think so. Maybe emotions are connected to creativity and that some of our actions need that creativity. Maybe we need emotions and creativity in combination with logic to evolve as human beings?..... 

Stephen Kings episka fantasyäventyr om det Mörka tornet börjar inte bra

Nej snarare är den första delen i denna fantasysvit om sju böcker en ren katastrof, och detta trots att jag läst den reviderade och förbättrade versionen. Ja du läste rätt, det finns alltså en förbättrad version av boken. I inledningen till boken så erkänner King själv att originalversionen var alltför svårläst och innehöll ett alltför omständligt språk och att han därför kände sig manad att förbättra boken. Och det är ju ärligt av honom att erkänna att originalversionen inte var helt lyckad, men enligt mig kunde han reviderat den än mer för den är fortfarande på tok för omständlig och rörig.

För mig är det inte mycket som är rätt i den här boken. Språket känns otroligt krystat och är alltför utstuderat macho och dystert. En typisk mening kan låta i stil med detta: "Den svarte mannen hade en hy flottig som olja och när han andades lät det som två knivar som vässades mot varandra, ur munnen kom en stank av multnande löv. Han närmade sig sakta likt en kista på väg ner i graven och hans blodiga ben rörde sig som i trance då de tuggade sig fram genom törnsnåren." Just den meningen finns inte men hela boken går i den stilen vilket är extremt tröttsamt. Sällan har jag läst någon mer krystad bok.

Dessutom är själva historien och upplägget extremt rörigt. Okej att det här är inledningen på en lång romansvit och att oklarheter reds ut i de senare böckerna men man måste ju som läsare i alla fall ha något att hänga upp sig på, någon form av röd tråd. Nu finns inget som fångar läsarens intresse. I fantasyböcker brukar vanligen miljöbeskrivningarna vara mycket bra, det är ju liksom till stor del vitsen med den typen av böcker, att måla upp en fantasivärld för läsaren. Men inte heller det lyckas King med, huvudpersonen i boken är visserligen ute på en lång resa och det är fantasivärld han reser i men ingenting av detta beskrivs närmare.

För mig är detta en katastrofalt dålig bok. Inte en chans att jag kommer läsa de andra sex böckerna i sviten.......... 

Karta över End-World, en del av Stephen Kings fantasivärld.

Silmarillion - Ett fascinerade och svårläst verk om Tolkiens värld

I J. R. R. Tolkiens verk Silmarillion får vi reda på bakgrunden till den värld som beskrivs i bland annat Bilbo - En hobbits äventyr och Sagan om Ringen. Boken kan nästan ses som en lärobok i historia och geografi då Tolkien sakligt redogör för världens utveckling, och han gör på det samma stora allvar som man kan finna i en lärobok. Vi får reda på varför världen rent fysiskt ser ut som den gör, det vill säga hur landmassorna har förflyttats och omformats över tiden, och hur de olika folkslagen, så som alver och dvärgar, har vandrat. Tolkien hade en förkärlek för språk vilket också märks i den här boken då det finns avsnitt om språkets utveckling samt hur man ska tolka de geografiska namnen.

Så de som börjar läsa Silmarillion i tron att det är en bok i samma stil som trilogin om härskarringen blir nog mycket förvånade, och de flesta blir också troligtvis besvikna då den här boken nog får anses som riktad till de som är mycket inbitna Tolkienfan. För oss andra blir det helt enkelt för svårt att hålla engagemanget uppe. Boken är så fullspäckad med namn, släktskap, geografiska platser och spänner över ett så stort tidspann att det krävs ett brinnande intresse för den här fantasivärlden för att man ska orka ta in allt. Sidorna är minst sagt faktaspäckade.

Med detta sagt så vill jag ändå rekommendera boken även till dem som inte är fanatiska Tolkienfan då det är en fascinerande bok. Här har vi alltså en lärobok i historia, geografi och till viss del också lingvistik över en påhittat värld! Är inte det coolt eller? Tänk vilken möda Tolkien måste ha lagt ned på att få ihop hela denna världs utveckling, här pratar vi inte om att få ihop några enskilda trådar i en deckare utan här handlar det om att synka kontinenternas rörelser med folken och språkets utveckling. Detta är stort! Så jag rekommenderar alla att testa att läsa Silmarillion, även om ni sedan med stor sannolikhet inte kommer att orka ta er igenom hela........

Karta över Beleriand, en central plats i Silmarillion.

En lysande atlas över Tolkiens Midgård

För er som är på väg att läsa Tolkiens böcker kan jag starkt rekommendera Karen Wynn Fonstads bok The Atlas of Middle Earth. Detta är en kartbok med tillhörande texter som beskriver Midgårds historia från den Första tidsåldern fram till den Fjärde tidsåldern. För den som ska läsa trilogin om Härskarringen så finns här detaljerade kartor över många av de platser som besöks i boken, allt från översiktskartor där huvudpersonernas olika vägar genom Midgård är utritade till detaljkartor över enskilda platser så som Minath Tirith och Edoras. Ja det finns till och med planritningar över vissa enskilda byggnader.

Det är alltså inte Tolkiens egna kartor i boken utan kartorna är skapade av Karen Wynn Fonstad utifrån hur världen beskrivs i böckerna. Eftersom inte alla platser är exakt beskrivna i böckerna, till exempel i avseende var de ligger, så har hon ibland tvingats gissa. För de som är ortodoxa Tolkienfan kanske detta är som att svära i kyrkan men personligen tycker jag att hennes tolkning av Tolkien tillför mig som läsare något. Och hon är också tydlig med att skriva ut vad som är hennes egen tolkning.

Att använda sig av den här atlasen parallellt med att man läser Tolkiens böcker ger enligt mig läsupplevelsen ytterligare en dimension. En del kanske tycker att kartor begränsar läsarens egen fantasi men detta håller jag inte med om, tvärtom så ser jag att en kartbok som denna gör fantasivärlden mer levande och engagerande. Detta är ett mycket bra komplement till Tolkiens böcker som jag alltså varmt rekommenderar!...... 

Karta över Morias grottor

Karta över Riftedal (Rivendell) och Elronds hus.

Man kan ha kul med en gammal traktor!