onsdag 8 juni 2011

Solsystemet - teorier om dess uppkomst

Först kan det vara på sin plats att nämna att solsystemet inte bara består av solen, planeterna samt planeternas månar. Nej i solsystemet ingår även till exempel asteroidbälten och kometer, det vill säga allt som är bundet till solens gravitation.

Den teori för solsystemets historia som verkar vara den mest utbredda är nebulosateorin eller nebulosamodellen. Den modellen går ut på att solsystemet formades för ca 4.6 miljarder år sedan ur ett gigantiskt gasmoln. Ett gasmoln som bestod av i huvudsak helium och väte och som kretsade kring galaxens mitt. Det fanns dock en liten andel dammpartiklar som bestod av till exempel kol, kisel och ammoniak. Ur detta interstellära moln bildades en disk, en så kallad ackretionsskiva. Och ur denna disk, som kallas för solnebulosan, skapades sedan vårt solsystem genom gravitationell kollaps. I centrum pressades materian ihop och trycket och temperaturen blev så högt att kärnfusion startades. På så sätt skapades solen. Planeterna skapades sedan ur den materia som blev kvar. Materian klumpade ihop sig till allt större himlakroppar och en del blev till slut stora som planeter. Planeterna delas in i två huvudgrupper baserat på deras uppbyggnad. De innersta planeterna som är tunga och består till stor del av järn och kisel samt de lätta yttre planeterna, de gasformiga jättarna, som består till stor del av väte, helium och metan. Avståndet till solen hade alltså betydelse för vilka typer av planeter som kunde bildas. Tunga element stannade kvar nära solen medan de lätta elementen fördes längre ut på grund av solvinden. Att det är kallare längre bort från solen bidrog också till att det blev möjligt för gasjättarna att bildas. Men all materia användes inte för skapandet av solen och planeterna, en del blev över och skapade asteroider och kometer. Jag har inte nämnt något om hur planeternas månar skapades och detta beror på att det är ett mycket omfattande område att reda ut. De olika månarna är ofta skapade på olika sätt och det finns ofta flera olika teorier för varje måne. Om vi tar vår egen måne så finns det en mängd olika teorier där den som det pratas mest om idag bygger på att månen skapades då jorden kolliderade med en annan stor himlakropp. Materia skulle då ha slungats ut i rymden och skapat månen. Men det finns som sagt flera andra teorier. När det gäller Jupiters inre månar så finns det en teori som går ut på att månarna skapades av materia som blev över då Jupiter skapades. De inre månarna och Jupiter består till stor del av liknande material. Jupiters yttre månar tror man däremot är asteroider som fångats in av Jupiters tyngdkraft. Det finns dock fortfarande ett antal obesvarade frågor kring nebulosamodellen. Till exempel varför det är så att solen bara har ca 1 % av solsystemets rörelsemängdmoment trots att den har ca 99 % av massan.

Ovanstående nebulosamodell får nog, trots sina frågetecken, anses som den mest accepterade idag. Det finns dock ett par andra teorier, till exempel:
- Teorin om att solen och planeterna inte skapades vid samma tidpunkt. Solen ska redan ha funnits då planeterna skapades. Den redan skapade solen passerade sedan genom ett interstellärt moln, och ur detta moln skapades sedan planeterna. Detta skulle kunna förklara varför solen har en så liten del av solsystemets rörelsemängdmoment. Sin rörelse hade solen redan innan planeterna skapades.
- Teorin om att solsystemet skapades genom tidvattenkrafter mellan solen och en protostjärna med låg densitet. Solens gravitation ska då ha dragit till sig materia från den lätta protostjärnan. Denna infångade materia ska sedan ha format planeterna.

Planeter och dvärgplaneter i solsystemet. Planeternas storlek är i skala, men inte det relativa avståndet till solen.

1 kommentar: