Sköldvulkan - vad är det?

En sköldvulkan har formen av en liggande sköld, det vill säga den har svagt lutande sidor (ca 4-8°) och är bred i förhållande till sin höjd. Det täcker ofta stora ytor. De får sitt utseende av att magman har låg viskositet vilket gör att lavaflödena kan färdas långt. Sköldvulkanen byggs upp av dessa tunna lager av lava, ibland med inslag av pyroklastiska (luftburet) material. Som jämförelse så har de explosiva vulkanerna en mer seg lava som färdas kortare och vilket ger en spetsigare vulkan. Magman som skapar en sköldvulkan är mafisk. De är ofta vulkaniskt aktiva under en mycket lång tid, något som bidrar till dess storlek. Har en sköldvulkan bara haft ett utbrott (monogenetiska), och med andra ord är liten till storleken, kallas den för scutulum.

På toppen av sköldvulkaner finns en krater och i den ligger ofta en aktiv lavasjö. Den hålls aktiv genom konvektion, det vill säga magma som kylts av sjunker nedåt och ny het magma kommer upp genom röret. Kratern har branta väggar.

Flank- och sprickeruptioner är vanliga. Även lavatunnlar är vanliga vid sköldvulkaner, och dessa lavatunnlar bidrar till att sprida lavaströmmarna långt från källan på grund av den isolerande effekt de har.

Sköldvulkaner förekommer vanligen vid hetfläckar, men kan även förekomma vid subduktionszoner och gravsänkor. Sköldvulkaner finns även till havs, tex Hawaii, och i de fallen finns ofta kuddlava längst ner. Kuddlava bildas då magma stelnar i vattnet.

Mauna Loa, världens största aktiva vulkan, på Hawaii och Skjaldbreiður på Island är exempel på sköldvulkaner.

Mauna Kea på Hawaii är ytterligare ett exempel på en sköldvulkan.