Judarnas situation efter Alexander den Stores död

Eftersom Alexander den store inte hade utsett någon efterträdare så tog generalerna upp kampen om vem som skulle få ta över de olika delarna i imperiet. Seleukidernas och ptoleméernas riken var två av de mest betydelsefulla riken som uppstod efter Alexanders den stores död. Man kallar denna typ av riken för diadokerriken (diadoker = efterföljare). Seleukidernas rike grundades av militären och guvernören Seleukos I Nikator och ptoleméernas rike av militären och Alexander den stores nära vän Ptolemaios I Soter. (Berndl, Hattstein, Knebel och Udelhoven, 2005: 98-99)

När det gäller Judéen, det vill säga den södra delen av Israel där Jerusalem ingår, så har dess tillhörighet ändrats ett flertal gånger från Alexander den stores tid fram till dess att de ptolemaiska och seleukidiska dynastierna föll under första århundradet. Alexander den stora erövrade området från perserna 332 f.v.t., området kom sedan att sedan styras av ptoleméerna fram till 198 f.v.t. 198 f.v.t. erövras området av seleukiderna som sedan behåller det fram till 64 f.v.t. då Romarna tar över. Judéen låg geografiskt mellan de seleukidiska och ptolemaiska rikena och de båda kämpade om att ha makten över området. Men judar fanns innan Alexander den stores död även utanför Judéen, så när hans rike splittrades kom olika grupper av judar att hamna under olika styren, här började alltså splittringen av judarna. (Scheindlin, 1998: 34; Berndl, Hattstein, Knebel och Udelhoven, 2005: 98-99)

Perserna hade haft en tolerant inställning till judarna men med ptoleméernas intåg så förändrades judarnas situation. Ptoleméerna hade inte alls samma toleranta inställning, tvärtom så förföljde de judarna. Många judar flydde från Judéen till andra områden kring medelhavet. Man kallar denna splittring/förskingring av judarna för diaspora. De som levde i diaspora samhällen hade inte längre samma band till den traditionella judendomen och en del tappade också kunskapen i det hebreiska språket. Många blev påverkade av hellenismen. Torahn översattes till grekiska. Trots detta hellenistiska inflytande lyckades många av de judiska diaspora samhällena behålla sin tro. Även för de som levde kvar i Judéen så förändrades livet under den ptoleméernas styre, förutom att de förföljdes så konkurrerade de grekiska skolorna med de judiska. (Freeman, 2005: 352)

Judas Mackabaios

Den hellenistiska kulturen fortsatte att ha ett stort, kanske till och med större, inflytande på judarna även efter att Judéen erövrats av seleukiderna. Den seleukidiska härskaren Antiochos IV hade efter nederlaget mot Egypten 168 f.v.t. ett starkt behov av att åter stärka sin ställning i sitt kungarike. Han försökte bland annat göra detta genom att bygga sitt rike runt det grekiska arvet. Ett steg i detta var att förbjuda judendomen. Eftersom kungadömet också hade svåra ekonomiska problem så ville han också åt de rikedomar som fanns i templet i Jerusalem. Detta kunde inte judarna tolerera och en revolt i form av ett gerillakrig bröt ut. Judarnas ledare var Judas Mackabaios. Judarna vann och fick sin självständighet, dess första ledare var Judas Mackabaios bror Simon. De lyckades styra sin dynasti, kallad den hasmoneiska dynastin, mycket framgångsrikt till dess fall 37 f.v.t. De utökade sitt territorium åt både norr och söder. Och genom att de nu var självständiga kunde den otrodoxa judiska nationalismen stå emot hellenismen. (Freeman, 2005: 352-353; Berndl, Hattstein, Knebel och Udelhoven, 2005: 102-103)

Judarnas kontakt med den grekiska kulturen innebar stora konflikter men också framväxten av en betydelsefull grekisk-judisk kultur. Denna grekisk-judiska kultur tog till vara på det bästa ur respektive tankevärldar. Den egna judiska kulturen och religionen fick dock stå tillbaka på grund av förtryck och det krav på assimilering in i de ptolemaiska och sleukida samhällena som fanns. Assimileringen gick ibland så långt att judarna fick samma status som den hellenistiska befolkningen, till exempel var många judar framstående soldater i den ptolemaiska armén. (de Lange, 1986: 24; Scheindlin, 1998: 35)

Källor:
Berndl K., Hattstein M., Knebel A. och Udelhoven H-J., "Illustrerad Världshistoria". Storbritannien: Parragon Books Ltd. 2005.

de Lange, Nicholas, ”Judendomen”. Sverige: Norstedts. 1986.

Scheindlin, Raymond P., ”Judea and the Origins of the Diaspora”, A Short History of the Jewish People from legendary times to modern statehood. Oxford: Oxford University Press. 1998.

Freeman, Charles, ”The Hellenistic World”, Egypt, Greece and Rome. Civilizations of the Ancient Mediterranean. Oxford: Oxford University Press. 2004.