Berggrunden i Stockholms skärgård

Stockholms skärgård, liksom större delen av Sverige, är en del av den Baltiska skölden (även kallad den Fennoskandiska urbergsskölden). Den Baltiska skölden delas sedan in i olika så kallade provinser utifrån berggrundens ålder, och den provins som Stockholms skärgård tillhör kallas för den Svekokarelska provinsen vars bergarter vanligtvis har en ålder på 1 600 – 1 900 miljoner år. Ytformen utgörs av det subkambriska peneplanet. (Strahler, 2011: 387; Berg och jord, 2009: 16-19, 50)

Om vi sedan går ner och tittar mer i detalj på Stockholms skärgård så ser vi att berggrunden i stort sett uteslutande består av bergarter som är 1 860 – 1 960 miljoner år gamla (paleoproteozoikum). I centrala delarna av skärgården med centrum kring Gustafsberg har vi ett stråk med sedimentära bergarter, till exempel sandsten, gråvacka och lerskiffer. Vi har även ett par stråk i nord-sydlig riktning med vulkaniska bergarter, till exempel på norra Ljusterö och Nämdö. Exempel på vulkaniska bergarter är ryolit och andesit. I dessa stråk av vulkaniska bergarter finns även små fläckar av sedimentära karbonbergarter, till exempel kalksten och dolomit. Den absoluta merparten av Stockholms skärgårds berggrund utgörs dock av intrusiva bergarter där ju granit är den vanligaste. (http://maps2.sgu.se/kageFilemover/data/rock_regional_jt4buVNTsh.pdf)

Berggrundskarta. Klicka för större version.

Om man studerar de geologiska kartorna över området ser man också att det finns en sprickzon som går i väst-östlig riktning i höjd med nacka och Gustafsberg. Parallellt med denna, ca fem kilometer norrut, är berggrunden veckad uppåt (så kallad antiform). Ytterligare ca 15 kilometer norrut finns ytterligare en veckning, men denna gång nedåt (så kallad synform). Det finns även ett par plastiska skjuvzoner, till exempel öster om Nämdö. Plastiska skjuvzoner bildas på stort djup när två bergkroppar glider mot varandra. Och utmed roslagskusten finns en regional förkastning. (http://maps2.sgu.se/kageFilemover/data/rock_regional_jt4buVNTsh.pdf; Strahler, 2011: 419; Berg och jord, 2009: 44)

Stockholm för 5000 år sedan. Klicka för större version.

Landhöjningen i området är ca 4 mm per år. Som jämförelse kan nämnas att Sverige sjunker med ca 0.5 mm per år längst i söder och höjs med ca 8.5 mm längst i nordost. En landhöjning med 4 mm kanske inte låter så mycket men det innebär faktiskt att man under en genomsnittlig livslängd får en höjning på ca 30 cm. På ett par generationer kan det alltså ske stora förändringar i strandlinjen och farleder som tidigare varit farbara kan efter tag växa igen. Ett konkret exempel på detta är de två farleder som tidigare delade av Ljusterö. På grund av landhöjningen så har dessa sund varit ofarbara de senaste 100 åren. Detta gör att båtar nu måste ta en omväg på många sjömil om de vill ta sig från ena sidan Ljusterö till den andra. Även vattencirkuleringarna i de angränsande vikarna påverkas negativt av detta. Så landhöjningen har absolut en märkbar effekt i Stockholms skärgård. (Berg och jord, 2009: 101; http://kanaler.arnholm.nu/stockholm/ljusteros.html)

När det gäller utvinning av malm och mineraler så har det endast förekommit i begränsad omfattning. På Utö utvann man mellan 1624 och 1879 1.81 miljoner ton järnmalm och på Runmarö har man tidigare utvunnit små mängder zink. Utö är för övrigt en geologiskt intressant plats ur flera aspekter, till exempel var det här man först upptäckte litium. Litium ingår i bergarten petalit, och det var alltså den man fann för första gången på Utö. (Berg och jord, 2009: 56-59; http://www.fof.se/textruta/vanligt-och-ovanligt-pa-uto)

Utö gruva.

 I övrigt kan tilläggas att den vulkaniska och tektoniska aktiviteten i området, och i övriga Sverige, är mycket liten. Sverige ligger relativt långt in på den Eurasiska plattan vilket gör att vi inte påverkas så mycket av de jordskalv och vulkanutbrott som sker längs med plattgränsen. (Strahler, 2011: 393)



Källor:
Strahler, Alan. ”Introducing Physical Geography”, Femte uplagan, 2011. USA: John Wiley & Sons.

Sveriges Nationalatlas, volym “Berg och jord”. Tredje upplagan, 2009. Bromma: Sveriges Nationalatlas.

Sveriges geologiska undersökningar. ”Kartgenerator”. http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/maporder.html. Elektronisk. Läst den 13 november 2011.

Ljusterö kanaler. http://kanaler.arnholm.nu/stockholm/ljusteros.html. Elektronisk. Läst den 14 november 2011.