onsdag 18 januari 2012

En analys av Etgar Kerets bok Åtta procent av ingenting

Etgar Keret
Etgar Keret är en israelisk författare och här kommer en analys av hans bok Åtta procent av ingenting. Boken är en samling av ett 30-tal noveller, alla utom ett fåtal är endast några sidor långa. Etgar Keret är född 1967 och förutom att vara författare så är han även regissör och föreläsare.

Novellerna i Åtta procent av ingenting är en salig blandning av historier, den ena mer underlig än den andra. Att beskriva varje enskild novell låter sig ju inte göras här utan jag försöker istället beskriva de gemensamma dragen exemplifierat med några konkreta exempel. Huvudkaraktärerna i berättelserna är oftast barn, ungdomar och unga vuxna. Ett vanligt tema är att de håglöst glider runt på stranden eller i staden och diskuterar kärlek och flickvänner. Mycket av diskussionerna kretsar kring sex och språket är bitvis ganska rått och explicit. Ett annat vanligt tema i boken är döden och kriget, vilket ofta står i bjärt kontrast till kärleken. I novellen Tuttarna på en artonåring ser vi ett exempel på detta. Här har huvudpersonen en dialog med en taxichaufför vars son är soldat. Samtidigt som de hör på radion att många soldater dött i en helikopterkrasch, där en av dessa skulle kunna vara chaufförens son, så föredrar ändå chauffören att detaljerat beskriva de unga tjejer de kör förbi. Huvudpersonen tycker att detta är något osmakligt och försöker istället leda in samtalet på chaufförens son. Denna novell kan man givetvis tolka på många olika sätt, till exempel kan man se chaufförens ovilja att diskutera helikopterkraschen och hans sons eventuella död som en försvarsmekanism eller som ett tecken på att kriget nu blivit en del av vardagen och inte är viktigare att diskutera än tjejernas utseende. Jag tycker mig se en sorts krigströtthet i många av Kerets noveller.

Något annat som är karaktäristiskt för novellerna är att de ofta har absurda eller surrealistiska inslag. Ett exempel på detta är novellen Hälleflundra där huvudpersonen och hans kompisar är i färd med att beställa in mat på en restaurang. Servitören beskriver då vad som finns menyn, bland annat finns där en talande fisk. Ingen utom huvudpersonen verkar tycka att detta är det minska konstigt och stämningen och diskussionen blir smått surrealistisk. Huvudpersonen beställer dock in den talande fisken men blir besviken på att den inte talar. Det finns en tradition i israelisk 1900-tals litteratur att använda sig av excentriska karaktärer och jag tycker mig kunna se spår av detta i en del av Kerets noveller. Dessa excentriska karaktärer används för att beskriva de grymma sidorna av livet i Israel och för att chocka läsaren. (Shaked, 2006: 59) Keret använder kanske inte de surrealistiska och excentriska karaktärerna för att chocka men kanske som ett sätt att visa vad krigets meningslösa grymheter kan göra med människor.

Om man jämför med Utvandringens tid av Tayeb Salih, så känns Åtta procent av ingenting betydligt mer modern och västinfluerad. Religionen, som är ständigt närvarande i Salihs bok, finns bara marginellt med i Kerets bok. Och den livsstil med restauranger, stadsmiljöer, taxiresor och droger som beskrivs i Kerets bok är väsensskild från den som finns i Salihs. Kerets bok är dessutom fylld av prylar och begrepp som är starkt kopplade till väst och marknadsekonomin. Exempel på detta finns till exempel i novellen Orubbliga regler där huvudpersonen just har varit i Schweiz på affärsresa och i novellen förekommer ord som basebollkeps, playstation och taxfree. Något som är gemensamt för Kerets och Salihs bok är dock att de diskuterar västs inflytande över den inhemska kulturen, och detta är något som också är karaktäristiskt för arabisk modern populärlitteratur överlag. (Allen, 2000: 185) Just novellen Orubbliga regler är ett exempel på detta, här övertalas huvudpersonen att köpa parfym åt sin fru i taxfreebutiken, detta för att göra frun lycklig och förbättra relationen. Här kan man se en kritik mot marknadsekonomin och prylhysterin, du kan inte köpa dig till ett lyckligt förhållande. Även i novellen Shriki finns en kritik mot marknaden och alla dess onödiga prylar. Här i form av att huvudpersonen uppfinner den än mer onödiga prylen efter den andra, det slutar med att han uppfinner oliver som är fyllda med oliver.

Ett par av novellerna innehåller moraliska frågeställningar. I Kinderägg råkar en obducent ut för ett moraliskt dilemma då han upptäcker att en kvinna som omkommit i en olycka hade långt framskriden cancer och ändå skulle dött mycket snart. Hans dilemma går ut om han ska berätta om denna sjukdom för kvinnans anhöriga eller inte. Blir sorgen lättare om de vet att hon ändå skulle dött? Eller medför vetskapen om att hon ändå skulle dött till dubbel sorg? I den här novellen gör också Keret en liknelse mellan självmordsbombare och cancer, självmordsbombare är samhällets cancer.

Israels speciella situation nämns förvånansvärt lite, i alla fall i konkreta former. Det finns inga berättelser om förföljelsen och utrotningen av judarna eller om de konflikter och krig som präglat landets moderna historia, något som annars är vanliga teman i israelisk efterkrigslitteratur. (Shaked, 2006: 64ff) Visst nämns kriget men inte alls så ofta som man skulle kunna tro. Kvinnliga soldater förekommer dock som karaktärer, till exempel i novellen Ett besök i cockpit, och just detta med kvinnliga soldater är något som är karaktäristisk för Israel. Om man däremot tittar under ytan så tycker jag mig ibland se att landets konfliktfyllda historia finns där, novellerna är dock inte alltid så lätta att tolka. Att skjuta Tuvia är ett exempel på en sådan novell. Novellen handlar om en hund som är elak mot alla utom den lilla pojke som är dess skötare. Pojkens pappa gör upprepade försök att göra sig av med hunden men misslyckas, hunden kommer tillbaka gång på gång, detta trots att pappan vid ett tillfälle till och med skjutit hunden. Här skulle man kunna tolka in att hunden är de förföljda judarna, och att de alltid kommer tillbaka oavsett vilka prövningar de utsätts för. På så sätt kan man säga att Kerets roman tar upp kampen om Palestina. Kampen om Palestina och dess folks öde är ett vanligt tema i modern israelisk litteratur. (Allen, 2000: 188)

Åtta procent av ingenting är typisk för den moderna arabiska litteraturen på så sätt att den är en novellsamling. Novellsamlingar och de korta berättelserna är nu den vanligaste och mest utspridda formen av litteratur i arabvärlden. (Allen, 2000: 184)

Källor:
Allen, Roger. An Introduction to Arabic Litterature. Cambridge, UK: Cambridge University Press. 2000.

Keret, Etgar. Åtta Procent av ingenting. Stockholm: Bastion förlag. 2008.

Shaked, Gershon. ”Defining the New Tradition”, The New Tradition. Essays on Modern Hebrew Literature. Cincinnati: Hebrew Union College Press. 2006..........

2 kommentarer:

  1. Hej Oskar,
    alltså, israelisk litteratur är ju inte en undergrupp till arabisk litteratur. Keret har t.ex. betydligt mer gemensamt med t.ex. jonathan saffran foer än med Tayeb Salih.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok! Man lär sig varje dag...

      Radera