torsdag 24 november 2011

Trosuppfattningar och ritualer inom islam

Den absolut viktigaste grundpelaren i den muslimska trosuppfattningen är den att det endast finns en Gud. Gud är allt och han härskar över allt i universum, han är dessutom domare och lagstiftare, att tro på denna Guds Enhet (tawhīd) är alltså det mest centrala inom Islam. Detta kommer också till uttryck i den första delen av den muslimska trosbekännelsen (Shahadah): ”Det finns ingen gud utom Allah och Muhammed är guds profet”. När böneutroparen (muezzin) kallar till bön, vilket sker fem gånger per dag, ska den som är muslim upprepa trosbekännelsen och på så sätt bekänna och vittna om sin tro och bli påmind om att det endast finns en Gud. Trosbekännelsen är den första av Islams fem pelare, de andra är bönen, den religiösa avgiften (zakat), fastan och vallfärden (hajj). Islam är alltså en absolut monoteistisk religion. (Esposito, 2001: 35, 126-129, 184)

Att profeten Muhammed är Guds sändebud är också mycket central i trosuppfattningen. Islam erkänner att det funnits flera profeten men det är Muhammed som är den sista av dessa och det är hans om Gud har sänt för att vägleda oss. Muhammed var den ideala muslimen som Gud skapade som rättesnöre och som ska vara alla muslimers förebild. Detta framgår också i den andra delen av trosbekännelsen. Muhammed var dock inte gudomlig i sig själv utan var ”bara” Guds sändebud, likaså består Koranen av Guds budskap och inte Muhammeds även om det var Muhammed som genom uppenbarelser författade den. Koranen är mycket central i så väl den enskilda muslimens liv som i det muslimska samhället. (Esposito, 2001: 28, 42, 127)

En annan central del i trosuppfattningen är den om den yttersta dagen. På den yttersta dagen kallas alla till räkenskapens dag (även kallad åtskillnadens dag) där de bedöms utifrån hur de har levt i förhållande till de regler och lagar som finns i Koranen. Varje enskild människa är ansvarig för sina egna handlingar, och ens handlingar finns nedtecknade i gärningarnas bok. Utifrån dessa gärningar och utifrån hur väl man levt i överenstämmelse med Koranen så döms man antingen till himlen eller till helvetet. Någon försoningsprocess sker inte. Allah är den allsmäktiga domaren, även om det också finns tolkningar där Muhammed agerar mellanhand. Livet i himlen och helvetet är enligt Koranen förutom andligt även fysiskt då de döda på den yttersta dagen återuppstår. Himlen är en Edens lustgård full av skönhet och njutning. Helvetet däremot är en plats full av ångest, förtvivlan och fysisk smärta. I helvetet finns inte heller någon Gud. (Esposito, 2001: 57-59)

De flesta muslimer anser också att allt är förutbestämt, de tror på ödet. Det finns dock de som motsätter sig detta och som anser att människan måste ha en fri vilja för att på ett rättvist sätt kunna dömas på den yttersta dagen. Även änglar har en viktig funktion inom den muslimska tron. (Esposito, 2001: 104-110, 130)

Jag går nu över till att kort beskriva några av de viktigaste riterna inom Islam. Kring bönen (salat) finns ett antal rituella handlingar. Innan man ber bönen ska man genomföra en rituell tvagning där man tvättar sig om händerna, munnen, ansiktet och fötterna. Denna tvagning renar både anden och kroppen. Bönen ska ske fem gånger per dag, vid solens uppgång, vid middagstid, på eftermiddagen, vid solens nedgång samt på kvällen. Själva bönen behöver inte ske i en moské utan den utförs där man råkar befinna sig, och vid bönen ska man vara vänd mot Mecka. Själva bönen består av delar från Koranen. Fredagens middagsbön är extra viktigt och ska om möjligt göras i en moské. I moskén leds bönen av imamen. (Esposito, 2001: 127-128)

Kaba
Vallfärden (hajj) till Mecka, som varje muslim om möjligt ska göra minst en gång i livet är omgärdad av ritualer. Vallfärden ska ske under årets tolfte månad. Liksom vid bönen krävs här en rituell tvagning/rening och man bär vita kläder. Männen rakar allt hår utom en tofs. När man kommer till Mecka ska man gå runt Kaba (det svarta hus där den heliga stenen finns) sju gånger motsols. Efter att detta är gjort följer ett antal dagar med olika ritualer, till exempel ska man be böner på den plats där patriarken Abraham stod. Man ska också besöka Arafats slätt där man ska stå från middagstid till solnedgången och söka Guds förlåtelse. Det var på Arafats slätt som Muhammed höll sin sista predikan. Vallfärden avslutas med en stor offerfest i dagarna tre. Den hålls till minne av att Abraham av Gud tvingades offra sin son Ismael. Det finns även en mindre vallfärd (umra) som kan utföras då man besöker heliga platser på andra tider på året. Även denna innehåller ett antal olika ritualer. (Esposito, 2001: 129-131)

Sedan är givetvis fastan en viktig del i en muslims liv. Denna sker under den muslimska kalenderns nionde månad (ramadan) och pågår under 30 dagar. Under fastan ska man avstå från mat, dryck och sex från gryningen fram till skymningen. Under fastan kan det till exempel förekomma att man äter vissa typer av mat eller att man reciterar vissa delar av koranen. Fast bryts i samband med den stora festen id al-fitr. Festen vara i tre dagar och man äter mat och byter gåvor. (Esposito, 2001: 128-129)

Dessa är ett par av de viktigaste ritualerna, det finns en mängd andra till exempel vid födsel, initiering och begravning.

Källor:
Esposito. John L., Islam. Den raka vägen. Lund: Studentlitteratur. 2001.

6 kommentarer:

  1. Hejsan Hoppsan Lilla Oskar Du Är Bäst!

    SvaraRadera
  2. Hur gammal är du?

    SvaraRadera
  3. tolfte månaden?! Det är den nionde månaden man vallfärdar

    SvaraRadera
  4. tack för detta, hjälpte mig just nu när jag skriver en uppsatts av alla 5 värds religionerna. :)

    SvaraRadera